Första raketuppskjutningen från Sverige till ”rymden”

I pressen fick Arcasraketen snabbt smeknamnet ”Plutnik” efter Sovjetunionens satelliter Sputnik 1 och 2, som skickades upp i rymden 1957. Men den var inte särskilt ”pluttig” med sina två meters längd inklusive förvaringsyta för det magnesiumoxidpulver och jod som skulle skjutas ut när raketen nådde sin maximala höjd. Med pulvrets hjälp skulle forskare undersöka nattlysande moln, som man antog också bestod av ett fint stoft.

Uppskjutningen av raketen gick som tänkt och forskarna var nöjda med att den nådde 80 kilometers höjd. Rent definitionsmässigt nådde Plutnik aldrig rymden, som börjar på 100 kilometers höjd efter den tänkta gränsen som kallas Karmanlinjen. 

Men någon forskning på funktionen hos nattlysande moln blev det inte denna gång. Sprängladdningen som skulle ha öppnat pulverbehållaren strejkade.