Elmotorcykel på månen

Planen var att 1971 års månresenärer med Apollo 15 skulle ha med sig ett fordon för att kunna nå längre och se mer. Nasa beställde 1969 en månbil, "Lunar Roving Vehicle", av Boeing och General Motors. Men teknikutmaningarna var stora och med Nasas krav på låg vikt och kompakt format var man inte säkra på att företagen skulle hinna klart i tid.

Nasas Spacecraft Design Division startade därför ett lågbudgetprogram som kunde ta över om månbilsprojektet skulle köra i diket. Det alternativa fordonet skulle vara enklare, billigare och mer terränggående – så valet föll på en motorcykel.

1969 köpte Manned Spacecraft Center in en lätt motorcykel, storsäljaren Honda CT90, för att undersöka om astronauter skulle kunna sitta på en hoj med rymddräkt på. Sedan byggdes en prototyp som liknade en så kallad "monkey bike", en enkel ram med små knubbiga hjul och högt styre. Den testades med en rigg som lättade den till en sjättedel av trycket mot marken, för att simulera köregenskaperna i månmiljö. Inomhusbanan var täckt med en sand som skulle efterlikna ytan på månen. Prototypen kördes också ombord på flygplanet "vomit comet" som användes för att göra olika försök i fritt fall.