TEKNIKHISTORIA
Vrålstarkt! Tunga lyft med hållbara stången från Halmstad
En ny typ av skivstång revolutionerade tyngdlyftningssporten på 1960-talet. Plötsligt var stängerna så starka att de kunde användas under helt mästerskap, i stället för att böjas och behöva bytas ut. Bakom innovationen stod en våffeljärnsfabrik i Halmstad.
Under VM i tyngdlyftning i Stockholm 1963 var det inte bara
den oslagbare sovjeten Jurij Vlasovs världsrekord i tungviktsklassen som det
pratades om. Den nya skivstången blev också ett stort samtalsämne.
– Den här stången överlevde ett helt mästerskap. Innan hade
stängerna böjts och fått bytas ut under tävlingarna, säger Camilla Schough,
produktutvecklare på Eleiko, ett Halmstadsföretag som är intimt förknippat med
den tekniska utvecklingen inom tyngdlyftningen.
Skivstången – alltså den stång i vars ändar vikterna hängs –
var redan 1963 ett sekelgammalt redskap. Idrottshistorikern Jan Todd har hittat
det tidigaste belägget för skivstänger i en 1850-talsillustration av en
gymnastiksal i Paris. Det här var i en tid då styrkemän med artistnamn som
Louis Apollon och Professor Attila lyfte stenblock och krossade kedjor på
cirkusar och teatrar. Ur deras uppvisningar växte tyngdlyftningen som
tävlingsform fram och när de första moderna olympiska spelen hölls i Aten 1896
fanns sporten med på programmet.
