TEKNIKHISTORIA
Ved och fasa! Motorsågens fasansfulla teknikhistoria
När motorsågen togs i bruk efter andra världskriget förändrades skogsbruket i grunden. Men tidiga varianter av kedjesågen användes vid något helt annat – barnafödande.
Att kedjedrivna sågtänder är effektiva är ett välkänt faktum
inom skogsbruket. Desto mindre känt är att motorsågen tidigt användes i
förlossningsvården. Redan 1780 uppfanns en handdriven kedjesåg för att vara en
effektiv hjälp vid barnafödande. Närmare bestämt när barnet fastnade och det
krävdes snabba insatser för att vidga bäckenet på kvinnan.
Förlossningsmetoden symfyseotomi, där läkaren med kniv skar genom brosket som håller ihop blygdbenet för att få ut ett barn som fastnat, användes första gången 1777. Tre år därefter tog de skotska läkarna John Aitken och James Jeffray fram en handdriven kedjesåg som ansågs mer effektiv för att utföra ingreppet.
Flera varianter av sågen togs fram, och den som anses vara mest lik den nutida motorsågen utvecklades av den tyska ortopeden Bernard Heine – en osteotom med handvev och drivkedja (på bilden du ser här ovan) som togs fram för att effektivt skära i ben. Den var tänkt främst för amputationer.
I början av 1900-talet utfärdades de första patenten på motorsågar tänkta för skogsbruk. Då hade olika försök med ångdrivna axlar eller band för att driva sågar redan pågått sedan 1800-talet. Men det var först med de motordrivna och handburna kedjesågarna de fick sitt genombrott. De första bärbara varianterna började utvecklas på 1910-talet, med en svensk såg bland de mer framträdande: Sector-sågen som patenterades 1916 av uppfinnaren Axel Westfelt.
Vad gäller symfyseotomi som metod vid barnafödande så förekom den långt in på 1900-talet, trots allt tätare rapporter om att den ledde till svåra skador för kvinnor. Så småningom ersättes metoden av kejsarsnitt.