TEKNIKHISTORIA
Historien om en svensk atombomb
Hur omfattande det svenska kärnvapenprogrammet var blev offentligt först efter en granskning av Ny Teknik. När frågan nu lyfts om att starta om utvecklingen är experten tydlig med att vi är långt ifrån en svensk atombomb – både industriellt och politiskt.
Publicerad
Annons
Det var 1945, samma år som atombomberna föll över Hiroshima och Nagasaki, som Försvarets forskningsanstalt, FOA, bildades. Kort därefter inleddes svenska studier kring möjligheten att utveckla egna kärnvapen. Bakom officiella formuleringar om fredlig kärnkraft dolde sig planer på att utveckla en svensk atombomb.
Under 1950- och 60-talen bedrevs ett samordnat arbete mellan FOA och statliga AB Atomenergi. Den så kallade svenska linjen, som riksdagen ställde sig bakom 1956, byggde på tanken att Sverige skulle kunna producera både el och vapenplutonium i egna reaktorer, med svenskt uran som råvara.
En central del i detta var Ågesta-reaktorn söder om Stockholm. Den byggdes som ett värmekraftverk, men utvecklades även för att kunna utvinna plutonium. I intilliggande Ursvik byggdes laboratorier för att bearbeta materialet, och sex mil därifrån, i Grindsjön, förbereddes produktion av vapendelar.
Sverige kunde tillverka en atombomb
Arbetet var inte bara teoretiskt. Mellan 1956 och 1957 genomfördes fem stora tester av konventionella sprängmedel i lappländska Nausta. Syftet var att efterlikna en kärnvapenexplosion och studera verkan från tryckvågor. Det första försöket gjordes med 36 ton av det kraftfulla sprängämnet bonyl. Kratern som bildades vattenfylldes så småningom och fick namnet Foajaure – en kombination av FOA och det samiska ordet för sjö.
År 1965 bedömdes Sverige vara tekniskt kapabelt att tillverka en bomb. Samtidigt växte det politiska motståndet, och kostnaderna sköt i höjden. Året därpå började även försvaret ifrågasätta nyttan. 1968 beslutade riksdagen att avstå från kärnvapen, och 1972 avslutades programmet. Allt plutonium skeppades utomlands.
Hur långt Sverige faktiskt kom i sina kärnvapenambitioner blev inte allmänt känt förrän 1985, när Teknikhistorias systertidning Ny Teknik publicerade en omfattande granskning.
Annons
Nutida kärnvapenhot
I nutid, 40 år efter Ny Tekniks granskning, har frågan blivit aktuell igen. När Ryssland invaderade Ukraina blev kärnvapenhotet mer påtagligt, och i svensk debatt har röster höjts om att starta om programmet.
Men enligt Martin Goliath, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), är det en missuppfattning att Sverige snabbt skulle kunna damma av ritningarna och sätta i gång med utveckling av kärnvapen.
– När man tittar närmare på materialet som framför allt Ny Teknik publicerade så visar det sig att mycket saknades. Man undersökte de principiella förutsättningarna och planerade en hel del, men att tillverka atombomber är ett gigantiskt industriellt projekt. Det hade krävts en slags kommandoekonomi, säger han. Dessutom skulle Sverige behöva lämna det internationella icke-spridningsavtalet NPT – något som sannolikt skulle få politiska och ekonomiska följder.
– Rent tekniskt går det. Men frågan är vad man är beredd att offra, säger Martin Goliath.
