Full kraft när kärnreaktorerna regerade – och delade Sverige
Hemliga atombombsplaner och hejdlös teknikoptimism. Växande motstånd, folkomröstning och beslut om avveckling. Svensk kärnkraft har gått genom toppar och dalar, och periodvis stått för över hälften av landets elproduktion.
Den 18 maj 1972 öste regnet ner över Simpevarphalvön utanför Oskarshamn, men inget rådde på den storslagna stämningen när Sveriges första kommersiella kärnkraftverk invigdes under pompa och ståt av kung Gustaf VI Adolf. Oskarshamn 1, som reaktorn hette, var helt svenskutvecklad och hade tagits fram av ingenjörer på Asea Atom utan inblandning av befintliga kärnkraftsländer som USA och Storbritannien.
Det rörde sig om en så kallad kokarreaktor, där vattnet i reaktortanken bringas till kokning och leds direkt till turbin- och generatoranläggningen. Turbinen, från Stal-Laval i Finspång, var 51 meter lång och 5 500 ton tung. Detta gjorde den till världens största dubbelrotationsturbin – en ångturbintyp som har två rotorsystem, vilka snurrar åt var sitt håll och på detta sätt kan omsätta mer av ångans energi.
Vid driftsättningen var kärnkraftverkets effekt 450 megawatt. Detta kan jämföras med Sveriges största vattenkraftverk, Harsprånget i Luleälven, som vid denna tid hade en effekt på 330 megawatt. Redan från starten kom Oskarshamnsverket att stå för omkring en tiondel av Sveriges årliga elproduktion.
