Eldopet i norr – så visade Malmbanan vägen för 100 år av eldriven järnväg

Maskinhallens väggar var klädda med glaserat kakel, kontrollrummets manövertavla var huggen i två sorters italiensk marmor, och ljusarmaturerna hade formgivits av skulptören Olga Lanner. “Efter att ha sett Porjus maskinsal tror jag att jag kan dö utan att dessförinnan ha sett ett indiskt eller japanskt tempel”, skrev lokaltidningen Norrskensflammans utsände reporter hänfört.

Det var den 8 februari 1915, invigningsdag för Vattenfalls nybyggda kraftverk i Porjus, och det hade inte snålats på grannlåten. Man ville visa upp svensk ingenjörskonst i all sin glans, för detta var ett rejält kliv mot framtiden: anläggningen var det första stora vattenkraftverket norr om polcirkeln, och energin härifrån elektrifierade Malmbanan. Det var Sveriges första stora satsning på eldriven järnvägstrafik.

– Att SJ började med Malmbanan hade flera orsaker. Dels hade de förbundit sig att öka malmtransporten i en omfattning som krävde att man antingen byggde dubbelspår, köpte in större och starkare ånglok eller elektrifierade. Och dels tänkte man att funkar eldrift i Malmfältens klimat, då funkar det överallt, berättar Henrik Reuterdahl från Järnvägsmuseet i Gävle.