LÅNGLÄSNING
Spåren som enade – stambanorna knöt ihop och ställde om Sverige
När järnvägen började byggas ut drevs loken med stenkol, år 1905 inledde SJ sina första försök med elektrisk provdrift. Malmbanan var först av stambanorna att elektrifieras. På bilden monteras kontaktledningar på en sträcka av Södra stambanan, som var bland de sista med elektrisk drift – arbetet var klart 1933.
BERTIL NORBERG/JÄRNVÄGSMUSEET
De kostade enorma pengar. Men de band samman landet, underlättade handel och förändrade vår tidsuppfattning. I dag räcker stambanorna inte längre till och nya stora investeringar krävs.
De senaste 30 åren har det svenska tågresandet fördubblats,
med en toppnotering 2019. Det året gick drygt en miljon persontåg i landet,
eller cirka 3 200 om dagen. Efter en tillfällig nedgång under Coronapandemin
åker vi alltmer tåg igen.
Men under fjolåret försenades mer än vart tionde svenskt
persontåg. Förseningar och inställda tåg kostar samhället flera miljarder
kronor varje år. Banorna är inte anpassade för alla dessa tåg och börjar bli
slitna. Stambanorna, järnvägens ”pulsåder”, byggdes från början för betydligt
lägre trafikbelastning.
Startskottet gick först efter lång debatt under 1840- och
1850-talen. Representanter för riksdag och näringsliv ville att staten skulle
bygga stambanor som knöt samman hela landet. Lokala spår som utgick från
stamnätet skulle byggas av kommuner och privata bolag.
