Premium

Stenhård revolution – så öppnade asfalten Sverige

Svartvit bild på en T-ford som har kört fast i en decimetertjock lervällning.
En redigt fastkörd T-ford i Dalarna, som var ökänt för sina usla landsvägar. Fotografen Hjalmar Persson från Falun stod 1922 som ägare för bilen, med en motor på 20 hästkrafter, avsedd för högst fem personer. Årtal okänt.
En smal byväg som ser lerig ut, bilden är svartvit och det ser ut att vara höst.
Byvägar, som denna i Segerstad, och landsvägar var större delen av året lervälling eller isgata, och på somrarna revs dammoln upp. Först en bra bit inpå 1900-talet lades makadam ut.
Vägarbete i Göteborg, där en hög med gatsten ligger redo att läggas ut på en jordig väg.
Göteborg höll länge fast vid tjärad makadam och sedan gatsten som beläggning på stadens gator. Först på 1920-talet började gatorna asfalteras i större utsträckning.
En grupp arbetare lägger betong på en central väg i Bergshammar. Bilden är svartvit.
Betongväg läggs i Bergshammar utanför Nyköping 1936. Betongen göts i armerade formar till plattor som fogades ihop med asfalt. När plattorna med tiden började glida isär asfalterades vägarna.
En banvall i modern tid, där makadam - små stenar i mängd - syns utlagd under rälsen.
Makadam är i dag självklar på banvallarna, men inte när järnvägen byggdes ut under andra halvan av 1800-talet. Tillgången på natursten från rullstensåsar var god ända till mellankrigstiden.
Svartvit bild där vägarbetare underhåller träkubben på Västra bron i Karlstad.
Träkubb provades som alternativ till gatsten i några städer, bland annat Karlstad. Den minskade bullret av hästskor och vagnshjul, men var känslig för fukt och krävde mycket underhåll.

Makadam och asfalt revolutionerade våra gator och vägar. Efter sekler i uselt skick blev de farbara även i dåligt väder. Men det tog över 70 år av experiment med olika beläggningar.

Publicerad

Det var ett elände. Landsvägarna var i miserabelt skick, för att inte tala om härads-, socken- och byvägarna. Var de inte fulla av lera vår och höst eller isblanka på vintern så sveptes de in i moln av damm om somrarna. Bäst var vintervägarna, de som gick över isen på frusna vattendrag.

Ännu i början av 1900-talet var landsbygdens vägar inte mycket bättre än på medeltiden. Men även att ge sig ut på stadens gator kunde vara ett äventyr.

”Vägen från Liljeholmsbron och ett stycke utåt är i ett högst bedröfligt skick: i gytja och en lervälling, som på fotvandraren stiger högt öfver vristerna, får man gå och dertill blifva nedstänkt, när hästarne slå hofvarne i den djupa smutsen”, varnade en insändare i Dagens Nyheter 1886.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



långläsning infrastruktur premium