FARKOSTER
Liten men stark – isbrytarnas minsting firar 50
Ale är den minsta av de fem statliga isbrytarna. Men fartyget är en riktig trotjänare, som från början byggdes bara för att klara passagen till Vänern via Trollhättans smala slussar. I år fyller hon 50.
Det här är en tillfälligt upplåst premiumartikel. Prenumerera här för att få tillgång till alla premiumartiklar, magasinet Teknikhistoria hem i brevlådan och fem års utgåvor i onlinearkivet!
---
Innan Ale sjösattes 1973 fick Trollhätte kanal stängas på vintrarna, för det fanns ingen annan isbrytare som klarade av att ta sig in i de lite mer än 13 meter breda kanalslussarna.
– Vi har ungefär två decimeter till godo när vi slussar, konstaterar Christian Ericson, teknisk chef på isbrytaren sedan 15 år tillbaka.
Den 13 meter breda och 49 meter långa Ale är onekligen liten i jämförelse med exempelvis över 100 meter långa Oden eller de övriga statliga isbrytarna Ymer, Atle och Frej. Men Ale är ett kompakt kraftpaket som dessutom brukar vara både först ut och i tjänst längst av de fem under varje isbrytningssäsong.
De 50 åren till trots är Ale i gott skick, ”top notch” som Christian Ericson säger. Mycket har förstås uppdaterats eller renoverats under årens lopp, men det finns en del originalutrustning kvar i maskinrummet.
– Och en hel del som är unikt för Ale. Bland annat är det enda isbrytaren i Sverige som använder systemet med att blåsa ut luftbubblor utmed skrovet för att minska friktionen mot isen.
Det vanliga i början av 70-talet var att isbrytare konstruerades med propellrar i fören som drev undan isen för att minska friktionen vid brytning. Moderna isbrytare har ofta system där vatten sköljs ned utmed skroven. I Ale driver två Volvo Penta-dieselmotorer två kompressorer som i sin tur blåser ut omkring 13 000 kilo luft per timme genom tio munstycken utmed skrovet. Den ena kompressorn är original, den andra byttes ut efter ett haveri för några år sedan.
Ale har en diesel-elektrisk drivlina där fyra åttacylindriga Wärtsilä-motorer är kopplade till varsin likströmsgenerator, som i sin tur driver fram två propellrar. Det ger totalt 4 750 hästkrafter.
– Jag skulle säga att hon är enkel att hantera. Fartyg från den här tiden är bra byggda med robusta motorer. Sedan är det förstås lite knöligt att komma åt vissa saker i maskinrummet, men det är inte unikt för Ale, säger Christian Ericson.
Sett till funktion ser han ingen pensionering i sikte för 50-årsjubilaren, även om Sjöfartsverket har påbörjat upphandlingen av två nya statliga isbrytare.
– Jag gissar att Ale kommer att behövas i drift tills slussarna i Trollhättan byggs om, så det lär dröja. Det finns ingen annan isbrytare som kan ta sig in till Vänern.