Fordon

Catalinans sista färd

På morgonen den 16 juni 1952 sköts svenska sjöräddningsplanet Catalina 47002 ned över Östersjön av Sovjet. – Vi kom precis efter att besättningen hade plockats upp av ett tyskt fartyg, säger Bertil Lundberg.

Publicerad

Bertil Lundberg var 22 år och gjorde värnplikten som teletekniker på den svenska ubåtsjagaren HMS Ehrensköld när han bevittnade spåren efter den nedskjutna Catalinan. Jagaren hade, liksom Catalinan, kallats ut för att leta efter en av flygvapnets DC-3:or som hade försvunnit över Östersjön tre dagar dessförinnan, fredagen den 13 juni 1952.

Många år senare avslöjades att DC-3:an spionerade på nya ryska radarsändare. 1991 bekräftade Ryssland nedskjutningen. Hur avancerad planets signalspaningsutrustning egentligen var, beskrevs i Teknikhistoria nr 4 2011.

Catalinans svenska beteckning var TP 47002. Den var ett av tre amfibieplan som flygvapnet köpt från USA 1948 och hade tidigare tjänstgjort runt 3 000 timmar, i kanadensiska Royal Air Force.

De fem männen ombord på Catalinan hade tur. Under flygningen kom de nära, eller eventuellt över, den sovjetiska territorialgränsen och blev kort därefter beskjutna av sovjetiska jaktplan av typ Mig-15 väster om estniska Dagö. Man lyckades dock nödlanda på vattnet och besättningen blev upplockad av det västtyska lastfartyget Münsterland.

– När vi kom fram hade flygplanskroppen sjunkit, men blodiga sitsar, trasiga gummiflottar och annat flöt runt. Jag var på bryggan för att kolla navigeringsutrustningen och såg grön signalfärg i vattnet och kallade på löjtnanten. Han trodde att det var en torpedstrimma och gav omedelbar order om babord dikt, eftersom han var rädd att sovjetiska ubåtar fanns i närheten, säger Bertil Lundberg, i dag 82 år.

Reaktionen var inte så konstig. Ehrensköld hade gjort klart skepp efter avfärden från Stockholms skärgård på morgonen den 14 juni och var intensivt uppvaktad av sovjetiska ubåtar under sökandet efter DC3:an.

Först 2003 hittades bägge planen av ett svenskt privat konsortium, under ledning av den tidigare flygvapenpiloten Anders Jallai, som började söka år 2000.

– Under den tredje expeditionen, i juni 2003, fann vi till slut DC-3:an på 125 meters djup. Månaden efter fann vi även Catalina-flygplanet. Besättningen hade blivit ombedd att dölja att Münsterlands position var den rätta. Det betyder att flygvapnet sannolikt medvetet flyttade Catalinans haveriposition 12 nautiska mil, eller drygt 20 km. Anledningen var att dölja en förmodad kränkning av sovjetiskt territorium säger Anders Jallai.

Händelsen utlöste en djup diplomatisk kris mellan Sverige och Sovjetunionen och kom att kallas Catalinaaffären. Tre år tidigare hade Sverige, i strid med neutralitetslinjen, ingått avtal med USA om att utbyta signalspaningsdata mot amerikansk utrustning.

DC3:an bärgades 2004, men Catalinan vilar på Östersjöns botten.