FARKOSTER
Blixtnedslag i Apollo 12 – här är ingenjören som hindrade katastrofen
När dataskärmarna i Houston plötsligt slutade uppdateras och visade orimliga värden under uppskjutningen av Apollo 12 utbröt förvirring. Vad var det som hade hänt? En ung ingenjör räddade situationen.
Annons
Det är förmiddagen den 14 november 1969. En kallfront håller på att passera Florida, och det är regnigt och blåsigt. På ramp 39A på Cape Kennedy står Apollo 12 redo att strax skjutas upp, med befälhavaren Charles P ”Pete” Conrad, kommandomodulpiloten Richard F ”Dick” Gordon och månlandarpiloten Alan L Bean liggandes på rygg, högst upp i kommandomodulen.
Det har visserligen inte åskat, som dagen innan, men den mörka himlen gör ändå att toppen av raketen är halvvägs mot molnen redan innan den lyft.
10, 9, 8 … Lift-off!
145 mil därifrån, i kontrollrummet i Houston, Texas, sitter den 25-årige ingenjören John Aaron som Electrical, Environmental and Consumables Manager (EECOM). Han ansvarar för övervakning av bland annat elsystem, kabintryck och koldioxid. På sina dataskärmar följer han just nu kabintrycket, för att se att det sjunker som det ska när raketen stiger uppåt.
Tre bränsleceller kopplades ur
36 sekunder efter att raketen har lyft sprakar det till rejält i radion. John Aarons skärmar slutar uppdateras, och när de några sekunder senare kommer tillbaka visar de dessutom helt orimliga värden. Detta gör det också omöjligt att felsöka. I kommandomodulen lyser samtidigt astronauternas instrumentpanel upp som en julgran.
Ingen i Houston vet att raketen just har träffats av blixten, och att samtliga tre bränsleceller ombord har kopplats ur.
Efter 52 sekunder träffas raketen ännu en gång. Den här gången drabbas den primära gyroplattformen, och ombord i kommandomodulen börjar Pete Conrads horisontinstrument snurra runt. Dick Gordons instrument matas dock från ett reservsystem, och fungerar fortfarande.
Turligt nog är det fortfarande raketens eget navigationssystem som kontrollerar färden, medan kommandomodulens system än så länge bara presenterar sina data för astronauterna.
Annons
”Försök sätta SCE till AUX”
I kontrollrummet tycker sig John Aaron känna igen mönstret. Han har sett det förut. Den gången var det en enhet ombord, Signal Conditioning Equipment (SCE), som under ett test fick problem när spänningen tillfälligt sjönk. Han vet att den har två alternativa lägen för sin strömförsörjning. Dels det normala, som även skyddar och löser ut vid störningar, dels ett extra (auxiliary, AUX), som går förbi skyddskretsarna.
Han växlar några korta ord med en kollega för att testa sin teori, och hör frågan först andra gången han får den från flygledaren Gerry Griffin.
– EECOM, vad ser du?
Aaron svarar:
– Försök sätta SCE till AUX.
Inte många känner till strömbrytaren och viss förvirring utbryter. Men piloten Alan Bean har koll, och när han har ställt om den uppdateras skärmarna i Houston normalt igen. När telemetrin nu kommer tillbaka kan Aaron se att bränslecellerna har kopplats ur, även om han ännu inte vet varför. Besättningen kopplar in dem igen strax efter.
Annons
Oro för fallskärmar
Några tryck- och temperatursensorer slutade fungera efter blixturladdningen, men de gick att klara sig utan. Man kunde däremot inte veta om fallskärmssystemet hade klarat sig. Så småningom landade de dock på månen, på promenadavstånd från Surveyor III som har skjutits upp ett par år tidigare.
