Vad hände med Sveriges stora beredskapslager?

Bakom ett högt stängsel i Svenljunga ligger tio anspråkslösa röda lagerbyggnader på rad. På samma gata finns också ett åkeri och en billackering. Det hade kunnat vara vilket industriområde som helst, men under många decennier var innehållet i de röda lagerbyggnaderna topphemligt och tätt förknippat med rikets säkerhet. Bara några enstaka personer i hela landet visste vad som egentligen försiggick här. En av dem var Frank Johansson.

– Vi var två anställda, det var jag och en kollega. Man kände sig verkligen behövd. Det var ett väldigt spännande arbete, men hemligt. Det var det enda som var nackdelen kanske, att man aldrig fick prata om det, säger Frank Johansson.

De tio lagerbyggnaderna i Svenljunga i Västergötland fungerade som beredskapslager. Det var en del av totalförsvaret, den verksamhet som behövs i samband med krig. År 1974 stod lokalerna färdiga och fokus låg på att lagra material till industrin. Här fanns tyger och sytråd som skulle användas för att sy uniformer till militärer, sjukvårdspersonal och poliser vid ett krigsutbrott. Här fanns också syntetgummi och plast som skulle användas vid däcktillverkning. Andra viktiga beredskapsvaror var läkemedel och sjukvårdsmaterial som gipsbindor och engångshandskar. Här fanns även socker, jäst, torrmjölk och salt. Det var inte lite salt. Det var åtta miljoner kilo – ungefär ett kilo per invånare.