Premium

Neonskyltars resa – från strippklubbar till samtidskonst

Tidiga neonskyltar vid tidningen Dagens Nyheters kontor vid Stureplan 1943. Under andra världskriget begränsades belysningen vissa tider på dygnet i Sverige, men främst av ekonomiska skäl. I många andra länder blev skyltarna helt förbjudna för att inte väcka onödig uppmärksamhet. Foto: WIKIMEDIA
Tidiga neonskyltar på Times Square, Manhattan, New York, år 1928. Foto: TT
Periodvis har neonskyltar kommit att sammankopplas med skamfilade kvarter och strippklubbar. Foto: MICHAEL SCHMELLING/AP/TT
När neonskyltarna lanserades belystes allt från barer till kyrkor och operahus med hjälp av neon. På bilden en mer nutida skylt på biografen Draken i Göteborg. I dag är de flesta butiker och verkstäder utrustade med enklare skyltbelysning. Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL/TT
… och en nutidsbild från samma område i USA i nutid, februari 2020, där neonet har ersatts med led-teknik. Foto: NICOLAS ECONOMOU/NURPHOTO/SHUTTERSTOCK/TT

Länge förknippades neonskyltar med strippklubbar och skamfilade kvarter. Men med tiden blev neonskyltarna modern samtidskonst.

Publicerad

Det kallades för flytande eld. Uppmärksamheten blev stor när den spektakulära uppfinningen visades på en konstutställning i Paris år 1910. Upphovsmannen, den franske kemisten Georges Claude, hade fyllt ett glasrör med neon och upptäckt att neonet var känsligt för elektricitet. Var spänningen bara tillräckligt hög började röret att glöda. Inte helt olikt just eld.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



premium teknikhistoria