Goretex – revolution för friluftslivet när fritidskläderna började andas

Bob Gore upptäckte expanderad polytetrafluoretylen (ePTFE) av en slump: han rörde om med en doppvärmare i en smälta teflon, som blev både elastisk och porös. Foto: GORETEX

Redan på 1930-talet gjordes experiment med plast i kläder som skydd mot regn och rusk. Men först med Goretex 40 år senare fick plaggen andas, och det revolutionerade våra fritidskläder.

Många minns säkert barndomens galon, ett tätt och slitstarkt material som effektivt höll borta fukt och blåst – men som blev vått inifrån av kondens för att det inte kunde andas. Den egenskapen delade materialet med många andra i funktionsplaggens barndom.

Att göra våra kläder täta mot regn och rusk är inget nytt påfund, men det skulle dröja innan de blev smarta. Länge användes tjära, olja eller gummi för att hålla fukt och väta borta. Alla hade nackdelen att de blev tunga och otympliga så snart de blev blöta. Plasten skulle komma att förändra allt.

Kemisten Charles Mackintosh i Glasgow uppfann det första vattentäta plagget år 1824, en rock av ”Indian rubber cloth”. Det var naturgummi uppmjukat med nafta som han kavlade ut och lade mellan två lager linnetyg, där den fick härda. En regnrock kallas fortfarande ”mac” på brittiska öarna.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera