Premium
Kungens monumentala planer på ett Pantheon – i Stockholm
Om Gustav III fått som han velat hade vår huvudstad sett väldigt annorlunda ut än i dag. Och inget byggnadsverk illustrerar hans hisnande ambitioner lika tydligt som ”Stockholms Pantheon”.
Gustav III älskade Stockholm. Men inte det Stockholm som bredde ut sig framför hans ögon, i alla fall inte lika mycket som det han byggde upp i sitt huvud.
Den intensivt konst- och arkitekturintresserade kungen ansåg sig nämligen ha identifierat en lång rad anskrämliga skavanker i stadsbilden, som hans företrädare helt enkelt inte haft smak och snille nog att åtgärda.
Vissa av dessa skavanker var helt enkelt resultatet av att ålderstigna byggnader inte längre levde upp till moderna, kontinentala ideal. Andra berodde i kungens ögon på att delar av sta-den helt enkelt uppförts av klåpare och kverulanter.
Inledde arbetet med Stora Haga slott
Den gustavianska eran var därmed på väg att resultera i en betydande ansiktslyftning för huvudstaden med omnejd. Kungen drog upp planer på såväl nya kyrkor som badhus, teatrar och stadshus. Dessutom inleddes arbetet med Stora Haga slott – ett kopiöst projekt som minst sagt gjorde skäl för sitt namn, med sina sex inblandade arkitekter och 800 byggnadsarbetare.
En av dessa arkitekter var den framstående Erik Palmstedt – mannen bakom Börshuset i Gamla stan. Om Stockholm var kungens pannå, blev Palmstedt penseln genom vilken han kanaliserade sina idéer.
Några av dessa som fick fysisk form var ombyggnationen av Gripsholms slott, samt Arvfurstens palats och Hildebrandska huset. Detta var dock bara uppvärmningen. Framför Palm-stedt tornade nämligen ett projekt upp sig som överskuggade allt han tidigare företagit sig. Ett projekt så ambitiöst att det skulle kräva att såväl Riddarholmskyrkan som Storkyrkan och Sparreska palatset jämnades med marken.
Uppdraget gick inte ut på något mindre än att bereda en värdig viloplats för Sveriges kungar. Bristen på en sådan var nämligen en av de där skavankerna som Gustav III gick runt och störde sig på.
Hämtade inspiration från Rom
Den anrika Riddarholmskyrkan, där hans företrädare vilade, ansåg han vara en anskrämlig gotisk relik oduglig för ändamålet. Lösningen han och Palmstedt såg framför sig skulle komma att kallas Stockholms Pantheon. Här, i en väldig rund byggnad krönt av en kupol, skulle Gustav III och alla kungar efter honom till slut få den gravplats de förtjänade.
Inspirationen hämtades helt och hållet från förlagan i Rom med samma namn – precis som kungen var nämligen Palmstedt fascinerad av kontinentens kulturarv och moden; han hade dessutom själv besökt Rom för att studera dess monumentala arkitektur. Och det var delvis för att göda det likaledes monumentala behovet av byggnadsmaterial som Riddarholmskyrkan skulle rivas, och den nya jättekupolen resas på samma plats.
Stockholms Pantheon skulle ta tio år att uppföra när Palmstedt presenterade sina ritningar 1791. Men inte ens ett av dessa hann förflyta innan Gustav III var död, mördad på en maskeradbal som ett resultat av en konspiration inom adeln.
Hans efterträdare, brodern Karl XIII, var föga intresserad av att fortsätta strössla kopiösa summor över den tidigare konungens ändlösa byggnader och monument till sin egen ära.
Av Gustav III:s hisnande ambitiösa plan för en nydaning av Gamla stan verkställdes till slut blott den staty föreställande honom själv, signerad Johan Tobias Sergel, som än i dag står på Slottsbacken.
