Premium
Svenskens konstgjorda njure räddar liv utanför kroppen
Han började med korvskinn och gamla syltburkar, lade grunden för den globala företagssuccén Gambro, och räddade oräkneliga liv längs vägen. Miljontals patienter har den skånske läkaren Nils Alwall att tacka för dialysmaskinen, även känd som den konstgjorda njuren.
En höstnatt 1946 rådde febril aktivitet i källaren under lasarettet i Lund, dit en medvetslös 47-årig man rullats ner från Medicinkliniken. Förhoppningen var att man skulle kunna rädda den svårt sjuke mannens liv med en märklig ny apparat.
Fem år tidigare hade den teknikintresserade doktor Alwall fått ett docentstipendium, som gjorde det möjligt för honom att experimentera med konstgjorda njurar på heltid. Hans första modell tillverkades av trä, packtejp och björntråd, och han byggde även apparater för djurexperiment av gamla syltburkar. För att driva blodet genom prototyperna användes grammofonmotorer och ventilgummin.
Nu ansågs tekniken tillräckligt mogen för att testas ”skarpt”, och patienten var verkligen illa däran. Hans njurar hade helt slutat fungera och han var döende i urinförgiftning. Han hade dessutom långt gången stendammlunga, som komplicerats av lunginflammation.
