Premium
Den ofiltrerade sanningen om uppfinnaren Melitta Benz
Om det inte vore för en tysk hemmafru i början av 1900-talet hade vårt kaffe smakat mycket sämre. Det här är den ofiltrerade sanningen om Melitta Bentz.
För Melitta Bentz var kaffe förknippat med lika stora mått passion som frustration. Hon må ha liknat en hemmafru i mängden, men när hon bryggde sitt kaffe varje morgon hemma i sekelskiftets Dresden var hon inget mindre än en visionär – som i sin tur inte var på jakt efter något mindre än total perfektion.
Men hennes fäbless för kaffe gav henne en besk eftersmak. Bokstavligt talat. Eftersom själva sumpen inte filtrerades av dåtidens kaffebryggare låg den kvar som ett bittert, irriterande täcke i botten av koppen. Något som både förstörde smaken och försvårade diskningen.
Det fanns visserligen metoder för att skona smaklökarna från detta obehag. Perkolatorer, en vanlig typ av kaffekokare på den här tiden, hade inbyggda filter – men det var i gengäld mycket svårt att undvika att kaffet överkokades och ändå fick den där bittra smaken. Andra sorters tidiga kaffemaskiner krävde separata, kostsamma filter eller trattar om man ville slippa sumpen. Attiraljer som antingen behövde klippas till för hand, eller – om de var gjorda av textil – rengöras grundligt efter varje användning.
Gammal kastrull
Den kaffedrickande världen törstade efter en smidigare lösning. Och Melitta Bentz blev den som bestämde sig för att hörsamma bönen.
Den grundläggande principen fick hon snabbt på plats. Hennes prototyp utgjordes av en gammal kastrull som hon lyckats perforera med hjälp av en spik, så att vätskan skulle kunna droppa rakt ner i en kaffekopp eller -kanna. Det enda som fattades var filtret – helst ett så enkelt, smidigt och billigt sådant som möjligt.
Och som av en händelse fanns redan det perfekta materialet till det i hennes hem. En dag fick hon snilleblixten att låna ett ark läskpapper som hennes son använde till sina läxor. När hon klippt till och placerat detta i kastrullen, hällde i malda kaffebönor och kokande vatten, renderade detta ett elixir som uppfyllde hennes drömmar om det perfekta kaffet. En balanserad, behaglig upplevelse – helt fri från ovälkommen eftersmak.
Affärerna blomstrade
Hennes familj och vänner gav uppfinningen rungande bifall, så Melitta Bentz bestämde sig för att kommersialisera den. 1908 beviljades hon ett patent för sitt filterpapper, varpå hon registrerade ett företag vid namn M. Bentz, Marschallstraße 31. Hennes första anställda blev maken Hugo samt sönerna Horst och Willy. Affärerna började snabbt blomstra, i takt med att familjen prånglade ut sina billiga filter i stora mängder. Verksamheten fick snart flyttas från hemmet till en dedikerad fabrik för att efterfrågan skulle kunna mötas. 1920, efter första världskriget, uppgick den totala försäljningen till 100 000 filter. Ett decennium senare inrymdes företaget i en ännu större fabrik, förlagd till staden Minden, och sysselsatte 80 anställda.
Under de drygt 100 år som gått sedan dess har verksamheten vuxit till ett världsomspännande imperium, numera under ledning av Melitta och Hugo Bentz barnbarnsbarn. I dag uppgår antalet anställda till drygt 6 000, och mängden sålda filter till nästan två miljarder. Företaget har till och med blivit föremål för ett eget museum hemma i Minden, där Melitta betraktas som en av stadens största prominenser.
En framgångssaga utan jämförelse i kaffevärlden – och framför allt utan besk eftersmak.
