Premium
Det vita guldet – när mekaniseringen kom in i ladugården
Den ökande mjölkproduktionen från slutet av 1800-talet pressade alltmer arbete ur pigor, drängar och statare. Gustaf de Laval ville mekanisera processen, men hans första mjölkningsmaskin avslöjade att den innovative industrimannen inte visste mycket om kor.
Ivar Lo-Johansson kallade det ”den vita piskan”, som framför allt ven över kvinnliga lantarbetare. Upp före gryningen, sju dagar i veckan, för att handmjölka korna sittande på en låda eller pall. På eftermiddagen var det dags igen: ett tungt arbete i obekväma kroppsställningar, som med tiden gav förslitningsskador och värk.
Och mjölkproduktionen ökade i Sverige. Från slutet av 1800-talet översvämmades världsmarknaden av billigt spannmål från USA, vilket pressade många svenska gårdar att ställa om från åker till nötkreatursdrift. Ungefär samtidigt kom pastöriseringen, som gjorde det ofarligt att dricka färsk mjölk – tidigare hade den betraktats som närmast giftig, eftersom den kunde överföra tuberkulos.
Sedan den svenske uppfinnaren Gustaf de Laval dessutom patenterat separatorn, som avskiljer grädden från mjölken mycket snabbare än med traditionella metoder, började en regelrätt mejeriindustri växa fram i landet. Bolaget AB Separator (dagens Alfa Laval) grundades, mjölk blev något av svenska folkets nationaldryck, och ”den vita piskan” krävde en ständigt ökande tribut av pigor och statarhustrur.
