Baltzar von Platen och den makalösa maskinen

PIONJÄRER

Mest känd för uppfinningarna som fungerade

En av Sveriges främsta uppfinnare har konstruerat en evighetsmaskin. Den nu 77-årige Baltzar von Platen har många storstilade konstruktioner bakom sig: kylskåpet, gengasbilen, avsaltningsanordningen och den konstgjorda diamanten. Och nu en "perpetuum mobile". 

Patentansökan är redan inlämnad och bara väntar på att beviljas. Den revolutionerande uppfinningen fyller nästan hela Svenska Dagbladet, vars chefredaktör är Baltzars släkting, Gustaf "Buster" von Platen.

Det här händer på tisdagen före påsk. Efter publiceringen i Svenska Dagbladet är förvirringen stor på andra redaktioner och i forskarkretsar. Redaktörerna är på påsklov, liksom experterna. Ingen vet riktigt vad man ska tro om de braskande nyheterna.

Men drömmen om en evighetsmaskin har aldrig varit starkare än under dessa år på sjuttiotalet, då kärnkraften diskuterades som livligast och oljekriserna avlöste varandra. Halv åtta på morgonen sitter materialprofessorn och fysikdocenten Göran Grimvall vid köksbordet i Torslanda och äter frukost. På morgonnyheterna kan han höra att den kände uppfinnaren Baltzar von Platen konstruerat en maskin som skulle halvera oljeförbrukningen.

– Det måste vara en missuppfattning, säger den då 35-årige Grimvall till sin hustru, och åker strax därefter till jobbet på Chalmers.

Under förmiddagen ringer en reporter från Sveriges Radio till Göran Grimvall, en av de få som fanns på Chalmers denna påskvecka:

– Vi har haft en nattredaktör som gick ut med en nyhet om en evighetsmaskin, och nu vid lunchnyheterna har vi tänkt döda den, säger reportern.

– Men vi har inte hittat någon expert som kan uttala sig.

Göran Grimvall vet inte mer om Baltzars evighetsmaskin än han hört på radion några timmar tidigare, och svarar "att det måste vara ett missförstånd".

Men snart går det upp för Göran Grimvall att det är något mer än ett missförstånd. Dels är Baltzar von Platen en av våra absolut största uppfinnare. Dels står energifrågorna högst på den politiska agendan – oljekrisen och kärnkraftsdebatten berör hela svenska folket.

Andra medier hakar på Svenska Dagbladets nyhet om evighetsmaskinen. På långfredagen kom inga tidningar ut, men på påskaftonen fylldes pressen med artiklar om uppfinningen.

För Baltzar von Platen har det hela börjat långt tidigare. På julaftonens morgon 1914 får den unge Baltzar, som i en dröm, besök av en god ande. Anden talar till honom:

"Du vet att det är världskrig. Du vet att det kommer att bli brist på bränsle. Gör därför en maskin, som suger värme från den kalla omgivningen, höjer värmets temperatur och avger det varma värmet till bostadsrummen. Så här skall du konstruera maskinen: ..."

Och sedan ger anden en kortfattad och mycket klar beskrivning av en enkel maskin, skriver Baltzar von Platen i sin memoarbok "Andar och Perpetuum mobile".

Bara ett halvår tidigare har Baltzar ansetts som dum i huvudet av sin lärare, och blir upprepade gånger kuggad på proven i skolan. Nu, efter den lidnerska knäppen denna julaftons morgon 1914, förstår han hur allt hänger ihop. Anden hjälper honom att bli en av 1900-talets största svenska uppfinnare. Under åren som följer konstruerar han en rad viktiga uppfinningar som blir till stor nytta för samhället.

Men det tar sextio år innan Baltzar von Platen törs publicera sin och andens idé till en evighetsmaskin. På hösten 1973 lämnar han in två patentansökningar på sin makalösa maskin. Han inser dock att det kommer att bli ett stort rabalder när ansökan blir offentlig den 7 april 1975 – att påstå att man uppfunnit en evighetsmaskin är tabu för en seriös vetenskapsman. Särskilt känsligt blir det när Baltzar von Platen får IVA:s stora guldmedalj 1974, den finaste utmärkelse en svensk tekniker kan få.

För att förekomma kritiken går Baltzar von Platen själv ut med sina idéer. Först berättar han i Svenska Dagbladet den 25 mars om maskinens fantastiska konsekvenser. Några veckor senare, den 17 april, beskriver Ny Teknik hans patent.

Samtidigt drar man ihop professorer till allmänna möten på både KTH och Chalmers för att förklara vad det egentligen är fråga om. I slutet av april håller Göran Grimvall, tillsammans med andra professorer, möte i den stora Palmstedtsalen på Chalmers.

– Det är fullkomligt proppat i salen, minns Göran Grimvall i dag.

Inför mötet är Göran Grimvall tvungen att sätta sig in i von Platens idé, vilket inte är helt lätt:

– Dels är tankegångarna minst sagt oklara, dels är det olustigt att bemöta den gamle mannen med sitt goda renommé, berättar Göran Grimvall.

Efter viss förvirring och debatt kommer forskaretablissemanget fram till att maskinen, som Baltzar beskrivit den i sin patentansökan, inte kommer att fungera. Baltzar inser själv att det finns vissa frågor som han inte kan besvara, och tvingas justera sin konstruktion.

Omarbetningen måste vara klar inom en månad. Dels för att Baltzar von Platen ska publicera sin avhandling i Teknisk Tidskrift den 13 juni 1975. Dels för att han ska hålla ett viktigt föredrag om sin uppfinning på Svenska Fysikersamfundets årsmöte i Göteborg den 12 juni.

Han flyr till Sölje herrgård, som ägs av skådespelerskan Gio Petré som Baltzar har lärt känna 24 år tidigare genom deras gemensamma sånglärarinna. I herrgården intill Glafsfjorden i västra Värmland får han lugn och ro att komplettera sitt verk.

"Föredraget i Göteborg gick bra, och följande dag publicerades hela min avhandling i Teknisk Tidskrift", skriver Baltzar i sina memoarer.

Det är Göran Grimvalls mentor, fysikprofessor Stig Lundqvist, som bjuder in Baltzar von Platen till fysikermötet på Chalmers. von Platen får därför för sig att Lundqvist och Grimvall stöder hans idé.

– Men vi hade inte riktigt hjärta att sätta kniven i det hela, säger Göran Grimvall i dag.

Det skulle behövas runt 40 miljoner kronor för att testa uppfinningen i verkligheten. Men ingen nappar på idén, och Baltzar von Platen är besviken över etablissemangets oförstående. I stället sätter han sitt hopp till den oförstörda och opåverkade ungdomen:

– Jag ska vända mej till skolungdomen som kommer att ställa sig upp och försvara mig, deklarerar han.

Han skriver skriften "Till skolungdomen" på en blå spritstencil. Tanken är att det ska vara en lättfattlig beskrivning av evighetsmaskinen. Men den är fullkomligt obegriplig, och ger inget resultat. Baltzar von Platen ger ändå inte upp.

– Går det inte med skolungdomen, så skriver jag till barnen, säger han, och skriver den lika obegripliga skriften "Till barnen".

Men resultatet är detsamma.

Tiden går, och Baltzar von Platen får visst stöd från olika håll. Han får bland annat patent beviljat i Amerika, Israel, Storbritannien, Frankrike och Schweiz. Men här hemma försöker vetenskapssamhället glömma den pinsamma historien. Och den sista december 1979 avslår Patentverket patentansökan om evighetsmaskinen.

På julaftonens morgon ett knappt år senare ringer Baltzar von Platen hem till Göran Grimvall. Han kommer snart in på samma tema som vid så många telefonsamtal tidigare.

– Känner du till Piazza dei Fiori i Rom, där de brände kättare på bål? säger han.

– Just så känner jag mej. Jag är utstött av etablissemanget.

Några år senare, i slutet av april 1984, dör Baltzar von Platen. Men det betyder inte slutet på berättelsen om hans uppfinning. En av hans skånska vänner kontaktar ledande rikspolitiker och vill att man utreder om det ligger något i Baltzars evighetsmaskin.

Uppdraget läggs på STU, Styrelsen för teknisk utveckling, där Sigvard Tomner är generaldirektör. En dag ringer Tomner till Göran Grimvall för att ge honom ett tvetydigt uppdrag.

– Vi har fått ett in ett mycket speciellt ärende. Vi ska utreda Baltzar von Platens patent, och alla papper från hans laboratorium, för att se om det ligger något i det.

– Men det förstår du väl att vi inte kan utreda evighetsmaskiner! Vi försöker tona ner det hela, men du kanske ändå borde undersöka saken, säger Sigvard Tomner.

Det anländer en kartong från Baltzar von Platens laboratorium till KTH. En kartong full med fullkomligt obegripliga papper:

– Vi kunde bara återigen konstatera att det inte fanns någon som helst substans i allt detta, säger Göran Grimvall.