Varumärket Nordenfelt klingar välbekant för den som kan sin militärhistoria. Men om den unge Thorsten Nordenfelt fått sin vilja igenom hade hans namn i stället blivit synonymt med järnvägar.

I sin ungdom studerade han vid Styrelsen för statens järnvägsbyggnader, en 1800-talsmyndighet som översåg byggandet av stambanor, där han sedan också fick en chefsposition med uppemot 1 200 underordnade.

Men när stambanorna som förband Stockholm med Götebord samt Malmö med Katrineholm var färdigställda, ville inte Nordenfelt sitta och rulla tummarna i väntan på eventuella beslut om ytterligare sträckningar. I stället flyttade han 1862 till London, där han fick anställning på sin kusins firma, som importerade stål från Sverige.

Samarbetade med uppfinnare om kulspruta

Bara något år senare bestämde sig dock Nordenfelt för att återigen söka lyckan på andra håll – men det kryssande mellan olika industrier och projekt som följde, rönte inga särskilda framgångar.

Det var inte förrän 1875 som Nordenfelt kom i kontakt med mannen som skulle forma hela hans eftermäle. Helge Palmcrantz var en ung uppfinnare i full färd med att tillverka egendesignade kulsprutor hemma i Stockholm. Officiellt anlitade Palmcrantz Nordenfelt som generalagent i England – men på köpet fick han en meduppfinnare.

Nordenfelt inte bara kammade hem order från Österrike, Frankrike och Italien – han kom också med konstruktiva idéer som rådde bot på några av kulsprutornas brister. Hans största snilleblixt var att han bad Palmcrantz utöka kalibern till en tum – något som gav upphov till sin tids enda kulspruta grov nog att bekämpa torpedbåtar.

När Palmcrantz dog 1880 köptes hans lukrativa kulsprutetillverkning upp av Nordenfelt. Med hjälp av sin lilla armé av ingenjörer i England registrerade han samtidigt en uppsjö av patent gällande allt från torpeder och skjutvapen till lampor och symaskiner.

Skrev historia med sin bestyckade ubåt

Men hans nästa projekt skulle få dem alla att blekna. Under en resa till Liverpool 1879 stiftade Nordenfelt bekantskap med prästen och uppfinnaren George W Garrett, som konstruerat en innovativ ångdriven ubåt. Nordenfelt anställde Garrett och gav honom i uppdrag att vidareutveckla konstruktionen, i syfte att kunna bestycka den med torpeder.

Totalt producerade de fyra ubåtar, varav bara två någonsin var i drift innan de skrotades. Men uppfinnarna hade ändå lyckats lämna ett betydande avtryck i historien – genom att bygga världens första ubåt kapabel att avfyra torpeder i nedsänkt läge.

1890 gick till slut Nordenfelts brokiga karriär på grund. Några år tidigare hade hans imperium tvingats gå ihop med en ny, överlägsen utmanare, Maxim Gun Co, för att inte kollapsa. Hans amerikanska samarbetspartners lyckades dock utmanövrera honom till den grad att han försattes i personlig konkurs.

Tvingades överge franskt bolag

Inte ens när han i stället flyttade till Frankrike och utformade bakstycket till kanonen French 75 lät Maxim honom vara ifred. Med hänvisning till en klausul i hans gamla kontrakt, som förbjöd honom att bedriva konkurrerande verksamhet, tvingade de honom att överge sitt nya franska bolag.

Det var en bruten Nordenfelt som till slut återvände hem till Sverige för att gå i pension. Hans många felsatsningar lämnade honom knappa resurser att leva på, och hälsan vacklade.

När han dog 1920 hade även Maxim-Nordenfelt Guns & Ammunition Co slagit igen portarna för gott – men hans egna innovationer skulle indirekt leva vidare länge än, i takt med att nya generationer av kulsprutor, kanoner och ubåtar byggde vidare på hans, Palmcrantz och Garretts gamla stordåd.