Premium
Industrin som nästan försvann – här är Sveriges sista sockerbruk
Som mest har det funnits ett hundratal sockerbruk i landet, men i dag är bara ett kvar. Till skånska Örtofta kommer över 500 lastbilar med sockerbetor per dag under säsongen.
Det här är ett tillfälligt upplåst premium-reportage, här kan du prenumerera på Teknikhistoria för att få tillgång till hela sajten, tidskriften hem i brevlådan och fem års upplagor i arkivet!
--
På avstånd påminner det om snö. Vid en närmare titt visar det sig vara strösocker. Runt om i lokalen snurrar hundratals tvåkilospaket på mintgröna transportband i ett virrvarr av kringelikrokar.
Örtofta sockerbruk i Eslöv i Skåne är Sveriges enda betsockerbruk. Det är också ett av Europas största. Produktionssäsongen, som kallas kampanjen, löper från mitten av september till mitten av januari. I 120 dagar är sockerbruket i gång dygnet runt, sju dagar i veckan. Därefter blir det lite lugnare i byn. Fabriksarbetarna ser över maskinerna, utvärderar och planerar inför nästa säsong. Sedan börjar det om igen.
Inget hade varit möjligt utan sockerbetorna. Fabrikschefen Olof Dahlgren berättar att sockerbruket samarbetar med cirka 1 000 odlare. De flesta bor i Skåne, men en del odlar också i Halland och i Blekinge. I södra Sverige kommer våren tidigt, vilket gör tillväxtperioden längre än i övriga landet.
– Varje dag anländer mellan 500 och 600 lastbilar med sockerbetor. Det är ett pussel att se till så att allt snurrar jämnt fördelat över hela dagen, säger Olof Dahlgren.
Två miljoner ton betor per säsong
Sockerbetorna tippas av flaken och ner på ett transportband under marken. Därefter åker de in i fabriken. Varje säsong tar sockerbruket emot två miljoner ton betor och alla lastbilslass vägs noga. Stickprov avgör hur mycket socker som betorna innehåller och hur mycket jord och grus som följt med från åkrarna. Detta ligger till grund för hur mycket odlaren får betalt.
– Varje sockerbeta innehåller mellan 16 och 19 procent socker. Det är samma socker som finns i morot och äpple, men där är innehållet så lågt att det inte lönar sig att utvinna det, säger Olof Dahlgren.
Sockerbetor och sockerrör är de två grödor i världen som har högst sockerinnehåll, men det är nästan bara i Europa som vi får vårt socker från betor. I länder närmare ekvatorn och söderut är det i stället sockerrör som utgör den huvudsakliga källan till socker. Varje sockerrör kan skördas uppemot sju gånger, medan sockerbetan bara en gång. I Brasilien, som är en stor spelare i sockersammanhang, är lönerna dessutom mycket lägre än i Sverige.
Örtofta sockerbruk har ändå lyckats hålla produktionen lönsam. Inte minst tack vare effektiva maskiner och automatiserade lösningar. Varje sockerbeta ger 100 gram socker, det behövs alltså tio betor för att tillverka ett kilo strösocker.
Sockret fick kommersiellt genomslag på 1100-talet
Människan har länge lockats av det söta. 15 000 år gamla grottmålningar visar hur kvinnor samlar in vildhonung i Spanien, och de tidigaste sockerrörsodlingarna fanns troligen i Nya Guinea, redan 6 000 år före vår tideräkning. På den tiden nöjde människor sig med att tugga på sockerrören, och det skulle dröja ytterligare 5 500 år innan rent socker för första gången framställdes ur sockerrör i Indien.
Den nya råvaran spreds sedan till Medelhavsområdet på 600-talet. Venedig blev centrum för sockerhandel och framför allt under 1100-talet fick sockret kommersiellt genomslag.
Sveriges allra första gottegris sägs ha varit Gustav Vasa. Han ska ha snaskat hejvilt när det begav sig, men det vita guldet var fortfarande få förunnat. Råvaran transporterades från avlägsna kolonier, förädlades till så kallade sockertoppar på europeiska raffinaderier och förvarades i lådor med lock och lås. Ända fram till 1940-talet såldes sockret som sockertoppar som vägde uppemot 15 kilo. Varje sockertopp kunde vara uppemot en meter hög och sockret hälldes i strutliknande formar med ett hål på botten där vätskan rann ut. Den som var sugen på något sött tvingades därför ta till verktyg som hammare, mejsel eller tång.
På 1700-talet lanserades också föregångaren till karamellen. Även om sockertopparna fortfarande förekom gick det nu också att köpa socker som klubbor på svenska apotek, delvis i medicinskt syfte.
Världens allra första betsockerfabrik kom på plats med hjälp av en tysk kemist. 1747 upptäckte Andreas Sigismund Marggraf att foderbetan innehöll socker och han hittade ett sätt att utvinna det vita guldet med hjälp av alkohol. Hans student, Franz Karl Achard, tog arbetet vidare och 1801 grundades så den allra första betsockerfabriken. Tajmingen var perfekt, för Napoleon införde en handelsblockad av socker och nu behövde Europa plötsligt producera sitt eget socker.
I Sverige höll apotekens monopol i sig en bra bit in på 1800-talet och då poppade det plötsligt upp sockerbagare och godisfabriker i vart och vartannat gathörn. 1859 föddes Gränna polkagrisar. Örtofta sockerbruk byggdes 1890.
Sverige har haft ett hundratal sockerbruk
Som mest har det funnits ett hundratal sockerbruk i Sverige, varav de flesta i Skåne. I takt med den ökande internationella konkurrensen har ett efter ett tvingats att lägga ner. Att Örtofta sockerbruk har överlevt när alla andra har lagts ner tror Olof Dahlgren beror på att de haft möjligheterna att satsa och bygga storskaliga lösningar. Örtofta sockerbruk ägs i dag av Nordic Sugar med varumärken som exempelvis Dansukker. 20 procent av allt strösocker som produceras säljs i matbutiker och 80 procent går till livsmedelsindustrin.
Bruket tar också vara på alla restprodukter. Alla stenar som följer med betorna in till fabriksområdet från åkrarna urskiljs i bettvätten och säljs till byggindustrin. Näringsrikt fiberinnehåll blir djurfoder till hästar och kor. På Nordic Sugars raffinaderi i Arlöv sker också förädling av sockret och tillverkning av specialprodukter såsom sirap och florsocker. Från och med 2023 samlas hela den svenska sockerverksamheten i Örtofta.
Så går det till när betor blir socker
Att förstå hur en sockerbeta slutligen blir till en kristall är inte helt enkelt. När sockerbetorna anlänt med lastbil tvättas de noga innan de skärs i pommes frites-liknande strimlor. Sockret extraheras från betan och blir till en sockersaft som därefter renas. I takt med att vattnet avdunstar blir vätskan alltmer trögflytande. Till slut innehåller den så hög sockerkoncentration att vätskan kan kristalliseras. Sockerkristallerna centrifugeras för att torkas och därefter paketeras.
Olof Dahlgren håller upp en bärnstensfärgad flaska med så kallad tjocksaft. Den består av nästan bara socker. Det är den här trögflytande vätskan som snart ska förvandlas till sockerkristaller.
I kontrollrummet visar tre skärmar hur sockerkristallerna ser ut i de olika kokande pannorna. Operatörerna får direkt larm om något inte går som det ska eller om något behöver justeras. Från kontrollrummet styrs också pumpar, ventiler och motorer.
– I grunden har tekniken för att framställa socker varit ungefär densamma de senaste hundra åren. Det som skiljer sig är kapaciteten. Tekniken har finslipats och blivit mer automatiserad, säger Olof Dahlgren.
Samtidigt pågår arbetet att effektivisera sockerbruket ytterligare. Processen från smutsgul beta till gnistrande vit sockerkristall tar bara tolv timmar, men Olof Dahlgren jobbar för fullt med energieffektivisering och andra lösningar.
Bruket beroende av fossilgas – siktar på klimatneutralitet 2050
Att tillverka socker är en energiintensiv historia eftersom betan innehåller mycket vatten som behöver kokas bort. Sockerbruket är beroende av naturgas och när Energimyndigheten varnade för energibrist tog Nordic Sugar beslutet att tillfälligt flytta cirka 15 procent av årets produktion till koncernens fabriker Danmark. Detta för att undvika att betorna blir kvar i fältet och går till spillo.
Under 2022 kunde bruket börja ersätta en del av den fossila naturgasen med ånga. En fjärdedel av energibehovet ska täckas med ånga.
– Vi har nyligen inlett ett samarbete med ett skånskt kraftvärmeverk som gör att vi får grön och fossilfri ånga från dem som vi kan använda i tillverkningsprocessen. Det känns bra i dessa tider med höga energipriser och kanske rentav energibrist, säger han.
Örtofta sockerbruk är Skånes tredje största utsläppare av koldioxid, och Olof Dahlgren berättar att målet är att bli klimatneutrala till år 2050.
Han är också högst medveten om att sockret blir alltmer utskällt. Numera är socker mer eller mindre förbjudet i förskolan och världshälsoorganisationen WHO utmålar socker som nutidens tobak. Konditorer lanserar ständigt andra söta alternativ, som exempelvis durra, strödadlar och yaconsirap.
– Hälsotrenden har kommit och gått genom åren. Den ökande fetman är ett problem, men det är inte ett enskilt livsmedel som bär ansvaret. Människor är alltmer stillasittande och energiintaget balanseras inte av rörelsemönstren, säger Olof Dahlgren.
Som livsmedelsföretag har de ett ansvar att informera sina kunder och ge dem möjligheten att göra bra val. Han framhåller samtidigt att socker också har en rad positiva egenskaper.
– Socker är bland annat konserverande, sänker fryspunkten och hjälper till i jäsningsprocessen, säger Olof Dahlgren.
Att sockret har sina baksidor fick Gustav Vasa också uppleva. Han hade bedrövlig tandstatus. I Frankrike ska också Ludvig XIV ha dragit ut samtliga tänder innan han fyllde 50 år. Faktum är att många kungligheter undvek att le med tänderna under den här tiden. Kanske har sockret rentav gjort en omvänd klassresa. Från att ha varit en lyxvara som ansågs ha medicinska effekter har sockret i dag blivit något som i vissa sammanhang anses fult.
Själv låter sig inte Olof Dahlgren nedslås. Han är säker på att sockerbruket kommer att finnas kvar i Skåne i många år till.
– Människor har alltid tyckt om socker, säger han.