Premium
Tyskarnas stora skräck: Stalinorgeln och ”dödens ljud”
TEKNIKHISTORIA. Först hördes det nästan musikaliska ylande skriet, som om dussintals kyrkorglar kom flygande genom luften. Sedan exploderade allt runt omkring i ett obeskrivligt inferno inom loppet av några sekunder. Stalinorgeln blev snabbt tyska arméns skräck.
"Man kanske trodde att man redan visste, hur det kändes att höra döden närma sig. Men Stalinorgeln omdefinierade den känslan". Orden brukar tillskrivas en okänd tysk soldat, som stred på östfronten under andra världskriget. De karakteristiskt ylande raketerna, utvecklade av det sovjetiska Readriftsforskningsinstitutet (RNII), var ursprungligen tänkta att avfyras från flygplan. Men när de testades skarpt i sovjet-japanska gränskriget 1939, visade sig de enkla projektilerna ha alltför dålig träffsäkerhet för luftstrider.
Flera rakter i snabb följd
Artilleriledningen såg dock deras potential för ytbombning av stora truppkoncentrationer, där precisionen inte har samma betydelse. RNII:s ingenjörer skickades tillbaka till ritbordet med order att konstruera en avfyrningsramp, från vilken man kunde skjuta i väg många raketer i snabb följd. Snart hade man också utvecklat förbättrade 82- och 132-millimetersraketer, där de sistnämnda bar nästan fem kilo sprängämne. Bränslet bestod huvudsakligen av bomullskrut och nitroglycerin.
