Premium
Tryggare flygning med rotorburna autogyron
Ett problem hos konventionella flygplan är att om farten blir för låg, viker de sig och kan hamna i spinn. På låg höjd kan följderna bli ödesdigra. Spanjoren Juan de la Ciervas lösning på problemet var en flygfarkost där de fasta vingarna ersatts av ett fritt upphängt rotorsystem.
Juan de la Cierva y Codorníu föddes 1895 i Murcia i Spanien som son till en advokat. Han visade tidigt matematisk begåvning och blev 1909 intresserad av flyg. Med några skolkamrater byggde han två glidare och ett motordrivet flygplan. År 1919 hade han konstruerat ett bombflygplan som emellertid kraschade.
Det fick honom att börja fundera på ett säkrare sätt att flyga. Redan året därpå föddes tankarna på en autogyro där de fasta vingarna hos ett konventionellt flygplan ersattes av en rotor, vilken saknade egen drivkraft. Rotorn roterade av den propeller- och fartvind som strömmar från dess undersida, till skillnad från helikoptrar där luftströmmen passerar från översidan.
Det tog två år att komma fram till en praktisk lösning. Ett problem i början var att flygfarkosten gärna ville tippa över på sidan, eftersom de framåtgående rotorbladen gav mera lyftkraft är de bakåtgående. Detta löstes genom att rotorbladen gjordes ledbara. Startsträckan var så kort som 15 meter medan landningen kunde göras vertikalt, utan rullsträcka. Vid ett eventuellt motorstopp fortsatte rotorn att autorotera och fungerade som en ”fallskärm” för en kontrollerad landning.
