Premium
Svenska elbilspatentet som var långt före sin tid
Redan 1879 ritades en svensk elbil, flera år innan den första i världen tillverkades. Patentet har varit i stort sett okänt tills Teknikhistorias reporter hittade det.
Den 10 oktober 1879 godkände Kommerskollegiums patentavdelning G. L. Laestadii elektromagnetiska motor som svenskt patent nummer 3439. I detta ingick även ”Den elektromagnetiska wagnen”:
”Denna wagn framdrifves medelst den beskrifna motor, som är placerad i dess bakdel, under dess batterier har sin plats framtill. Wagnen styres och hastigheten regleras framifrån af den på kuskbocken sittande personen.”
- Onekligen låter det som en elbil. Fast någon sådan tillverkades inte förrän 20 år senare, den första svenska ytterligare drygt tio år senare. Leonard Laestadius patent upptäckte denna artikels författare av en ren slump i en gammal tidning.
– Fascinerande! Att man fått för sig detta, redan då! Vilken innovationslust! kommenterar Gert Ekström, teknikhistoriker som skrivit om bland annat elbilarnas tekniska utveckling.
Samma år som första bra generatorerna kom
Liksom de tidigaste bilar som senare gick i produktion var Leonard Laestadius fordon en trehjulig hästvagn försedd med motor för egen framdrivning. Kanske inspirerades han av en engelsk modell från 1875, som aldrig blev tillverkad på grund av problem med att ta fram laddstationer för batteriet.
Men hur kunde tanken så tidigt få fäste hos en svensk uppfinnare?
– 1879 är ett väldigt lämpligt år för att patentsöka just en elbil. Samma år kom de första bra generatorerna, före dem fanns inga större elmotorer. Sedan 1880 konstruerades den typ av blybatterier som vi har i dag, säger Christopher Sylvan, teknikhistoriker specialiserad på batterier men även tidiga elbilar.
I Laestadius patent nämns ”ett batteri af vanliga element”, vilket tyder på att det var av en äldre och etablerad typ. Det var sannolikt av den typ som uppfanns 1859 av fransmannen Gaston Planté. Det hade lång livslängd, men låg kapacitet. De nya batterierna, uppfunna av landsmannen Èmile Alphonse Faure, hade högre kapacitet men kortare livslängd.
Bakom Laestadius batterimotor och elektromagnetiska vagn låg många års utveckling, enligt patentansökan. Men den samtida generatorn hade han inte tillgång till.
Motorns princip var att skapa en fram- och tillbakarörelse som överfördes till bakhjulens axel. Laestadius placerade ett stort antal hästskomagneter på rad tätt intill varandra, fästa på tre parallella metallstänger. Den mellersta var rörlig i sidled. När likströmmen från batteriet under kuskbocken omväxlande polvändes sattes den i rörelse fram och tillbaka, då magneterna på de andra stängerna omväxlande attraherade och repellerade mittstången.
– Det handlar om en primitiv typ av elmotor som närmast kan liknas vid en stor summer, alltså en mekanism som driver kläppen till att slå på en ringklocka, säger Christopher Sylvan.
– Denna motor skulle, om den hade förverkligats, sannolikt ge dålig effekt och dålig verkningsgrad samt vara skrymmande.
Kanske är det förklaringen till att Laestadius ”elektromagnetiska wagn” aldrig byggdes, utan att patentet löpte ut redan efter tre år. Men det finns fler tänkbara skäl.
Brist på pengar behöver inte ha varit ett av dem. Förutom Laestadius stod tre grosshandlare i Stockholm för patentet, sannolikt för att de finansierat utvecklingsarbetet. Kanske hade konstruktionen också fler brister än motorns låga verkningsgrad.
Laestadius stod bakom flera uppfinningar: stjärnur och botemedel mot kolera
Även om Leonard Laestadius ägde goda kunskaper om elektromagnetism var han inte ingenjör. Han var yngsta barnet till Tornedalspredikanten Lars Levi Laestadius, redaktör för en kristen tidning och fritänkare i största allmänhet.
Som uppfinnare stod han för minst fyra andra patent, bland annat en vattenvelociped och ytterligare en motor, år 1900. Om denna är dock föga känt. Dessutom konstruerade han ett stjärnur och lanserade ett botemedel mot kolera.
Även en av grosshandlarna bakom elbilspatentet, fabrikör Olof Öberg, noteras för en handfull patent, bland dem brandsprutan Assuranssprutan från 1883. En annan av grosshandlarna, Johan Ludin, beviljades patent för bland annat ett större kabinettskåp med dusch och handfat.
Ingen av dem tycks alltså ha haft specifika kunskaper om fordon eller elektricitet. Att de var allmänt orienterade om den tekniska utvecklingen räckte en bit. Men inte till att få Sveriges – eller världens – första elbil tillverkad.
Gert Ekström beklagar att visionen aldrig kunde bli verklighet.
– Tänk om någon som Gustaf de Laval eller Alfred Nobel hade kunde finansiera detta! Tänk om Asea hade funnits!
