Premium
Skördetröskan – en tidsmaskin på åkern
När man skördade för hand tog det slitsamma månader att få in spannmålet. Med den nya skördetröskan kunde alltihop avklaras på ett par timmar.
Under 1700-talet slog man med lie och buntade ihop kärvar för hand. Arbetet var slitigt och krävde stora mängder arbetskraft.
Ändå var det ingenting i jämförelse med tröskningen. Första steget var att breda ut säden på ett golv och skilja kärnan från stråna och agnarna genom att slå säden med så kallade slagor: två träkäppar med ett gångjärn av läder mellan.
De som hade möjlighet lånade i stället hästar, oxar eller åsnor och lät dem gå i cirklar ovanpå säden. Golven i trösklogarna var hårda, täta och släta så att inga korn skulle gå till spillo. När tröskningen var över lämpade sig lokalerna ypperligt för logdans.
På 1800-talet lanserades maskinella självbindare som kunde skära av spannmålen och bunta ihop till kärvar, och ersatte både lien och kärvbinderskorna.
Läs mer: Svenska polisbilar genom historien
Från början drogs de med häst och senare med traktor. Tröskningen utfördes sedan med ytterligare en uppfinning – tröskverket. Fortfarande saknades dock en maskin som klarade av att göra alltihop i ett enda svep.
Första skördetröskan byggdes av en advokat 1834
Den allra första skördetröskan byggdes 1834 i Michigan i USA. John Haskall var advokat och hade kommit över en bit mark som han sått vete på. För sent insåg han dock att det rådde stor brist på arbetskraft. Han diskuterade saken med sin fru. Den natten drömde hon om en stor maskin som långsamt tuggade sig fram på åkern.
John Haskall vände sig till den lokala förmågan Hiram Moore som, i alla fall enligt ryktet, skulle vara innovativ. De båda männen funderade i sex månader. Sedan hade de en färdig modell som de lämnade in till patentkontoret i Washington.
Premiärturen blev dock ingen vidare succé. Skördetröskan hann inte många meter innan något gick sönder.
De kommande säsongerna förbättrades tekniken bit för bit. 1841 drogs skördetröskan av 16 hästar och skördade tio hektar vete om dagen. Ytterligare ett par år senare såldes en av tröskorna till en nyfiken bonde. Han struntade dock i att olja maskineriet.
Friktionen gjorde att skördetröskan tog eld och åkern brann upp. Bränder är än i dag ett problem för skördetröskor.
Nymodigheten fick namnet ”combine harvester”, eftersom den kombinerade de båda momenten. Så småningom mekaniserades tröskorna helt och hållet.
Först på 1880-talet började de användas i lite större skala i USA. I Sverige introducerades skördetröskan 1928 av en godsägare på Axelvold i Skåne. Övergången till den nya skördemetoden var inte alldeles enkel, men den maskinen var i bruk på gården i 30 års tid.
I takt med att skördetröskorna blev billigare och bättre blev de också allt mer populära. Genom att jordbruket mekaniserades kunde man skala upp produktionen och öka livsmedelssäkerheten. Till exempel minskade risken för att hela skördarna regnade bort. Med de sista svältåren 1867 och 1868 färskt i minnet ville man till varje pris undvika missväxt.
I början av 1800-talet krävdes 19 dagsverken för att skörda, tröska och rensa ett ton spannmål. Med skördetröskan kunde alltihop avklaras på en timme. Få maskiner har betytt så mycket för jordbruket.
