Första kryssningen mot solen

Hon togs i bruk av rederiet Hapag i april 1889 för linjeresor mellan Hamburg via Southampton till New York. Med dubbla trippelexpansionsmaskiner kunde maskineriet på 12 500 hästkrafter och dubbla propellrar ta henne till toppfarten 19 knop. Därmed var hon det största och snabbaste linjeskeppet i den tyska handelsflottan, byggd av varvet Stettiner Maschinenbau Vulcan.

Egentligen skulle det snabba ångfartyget ha fått heta Normannia, men eftersom tyske kejsaren Wilhelm II:s gemål Auguste Victoria förrättade dopet av fartyget i Stettin i december 1888 ändrades namnet till Augusta Victoria, snöpligt nog felstavat.

Augusta Victoria och systerfartyget Columbia var två pålitliga och snabba fartyg på rutten över Nordatlanten. Men under det kalla och stormiga vinterhalvåret minskade intresset för resor mellan kontinenterna. Första vintern lades därför fartygen i vila, inte minst för att skona de känsliga propellrarna för is.

Den andra vintern bestämde sig chefen för passagerarrederiet vid Hapag, Albert Ballin, för ett experiment. Han sålde in en resa för en kundkrets som hade råd att resa bort från nordeuropeisk kyla, en ren nöjesresa till sol och värme i Medelhavet, men utan annan tydlig destination.

Biljetterna kostade upp mot 400 000 kronor i dagens penningvärde, eller tre gånger årslönen för en arbetare. Av de tyska resenärerna var de flesta män. Resan ansågs för ansträngande för tyska kvinnor, fast Albert Ballin tog med sin hustru. 64 brittiska damer anslöt dock vid anlöpet i Southampton. Totalt uppgick passagerarlistan till 241 personer

På resan fanns även journalister från stora tyska tidningar som kunde rapportera hem via telegraf, liksom målaren och tecknare Christian Wilhelm Allers som med teckningar dokumenterade resan.

Ballin hade arrangerat så överdådiga måltider ombord att även de mest kräsna passagerarna häpnade. Besättningen ombord räknades till 245 personer – fyra fler än passagerarna.

Under den 57 dagar långa kryssningsresan besöktes bland annat Gibraltar, Genua, Alexandria, Jaffa, Konstantinopel, Pireus, Malta, Palermo, Neapel och Lissabon.

Åter igen med en avstickare till Southampton återkom Augusta Victoria till tyska Cuxhaven den 21 mars i vad som betraktas som den första moderna kryssningsresan.

De kommande vintrarna genomfördes liknande resor med Augusta Victoria, och sommaren 1894 gjordes en kryssningsresa till Spetsbergen. Systerfartyget Columbia gjorde två år senare den första kryssningsresan till Västindien. Nöjesresor hade nu etablerat sig som en speciell resform vid sidan av linjesjöfart.

1896 togs Augusta Victoria in på varv hos Harland & Wolf i Belfast för ombyggnad. Hon förlängdes från 145 till 163 meter, och bruttotonnaget ökade från 7 661 till 8 479. Och nu ändrades namnet till det mer korrekta Auguste Victoria.

Men konkurrenter hade vid den här tiden sjösatt större och snabbare passagerarfartyg, och Hapag ville göra sig av med sina fyra ångare i Auguste Victoria-serien. Eftersom dessa fyra fartyg redan var förstärkta för att kunna tjänstgöra som hjälpkryssare i händelse av krig såldes de undan för undan till olika länders krigsflottor.

Auguste Victoria seglade hos Hapag fram till 1904, då hon såldes till ryska flottan och döptes om till Kuban. Som hjälpkryssare beväpnades Kuban med två 12 centimeters kanoner, fyra 7,6 centimeters kanoner och åtta 5,7 centimeters snabbskjutande kanoner.

Fartyget ingick i andra ryska Stillahavseskadern under det rysk-japanska kriget, men deltog aldrig i regelrätta sjöslag. Kuban fick i stället i uppgift att störa handelssjöfarten mellan Japan och USA och Kanada.

1905 återvände Kuban till ryska Baltiska flottan och hemmahamnen Libau, i dag Liepaja i Lettland. Två år senare skrotades hon i Stettin.

Auguste Victoria visade att det fanns ett intresse för den här typen av nöjesresor vid sidan av linjesjöfarten, som hade bestämda mål för resan.

När linjesjöfarten blev alltmer utkonkurrerad av långdistansflyget efter andra världskriget visade det sig att de stora linjeskeppen inte alltid var optimala för kryssningsresor. Gamla stoltheter som Queen Elizabeth och France hade fel sorts hyttarrangemang och förbrukade onödigt mycket bränsle som kryssningsfartyg. Dessutom var förströelsemöjligheterna inte utbyggda för den nya typen av resor.

Numera bygger de stora amerikanska och norska kryssningsrederierna fartyg som liknar små flytande samhällen med plats för tusentals passagerare. Hytter med balkonger och sjöutsikt är en självklarhet.

Harmony of The Seas räknas just nu som världens största kryssningsfartyg med 227 700 bruttoton och plats för över 6 000 passagerare på 16 däck.

Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook.