Flygsamlingarna checkar ut: "plocka isär maskinerna gör lite ont i hjärtat"

Det spikas och slamras medan motorer, vingar och andra flygplansdelar flyttas runt i ett jättelikt pussel i den gamla hangaren på Arlanda. En skylift manövreras sakta fram mellan hopträngda plan, lossade vingar, en och annan cockpit, tomma montrar, jetmotorer, hemmabyggda helikoptrar, autogiros och ultralätta flygplan. Totalt finns här 45 flygplan och ungefär lika många motorer.

Risken att stöta i något ömtåligt är stor, även för den som försiktigt går i labyrint mellan sköra vingspetsar, specialbyggda trävaggor för olika flygplansdelar, vindtunnlar, simulatorer och pyttesmå modeller.

För att klara flytten har ägaren, Statens maritima och transporthistoriska museer, SMTM, rekryterat extern expertis. Även medlemmar i den ideella föreningen Arlanda Flygsamlingars vänner, som har skött samlingarna och hållit dem öppna för allmänheten två dagar i veckan, finns på plats som stöd.

På plats finns totalt 18 personer som ser till att föremålen varsamt plockas isär, packas, registreras och dokumenteras.

– Vi har rekryterat sju tekniker med flygbakgrund, bland dem en före detta anställd på Tekniska museet. Vi har dessutom sju intendenter för att hantera föremålen. Två arkivarier och två assistenter jobbar med vårt arkiv, däribland fotosamlingen på cirka 75 000 bilder, berättar Kjell Åström, enhetschef för de transporthistoriska samlingarna på SMTM och projektledare för flytten.

En inhyrd snickerifirma bygger skräddarsydda lådor för särskilt känsliga föremål. Sedan körs flygplanen och andra delar på täckta lastbilar och släpvagnar till magasin i Rosersberg, knappt en mil bort. De största flygplanen kräver specialtransporter.

– Det blir på mindre vägar, med följefordon. Vägskyltar monteras bort, och det blir rejält trångt i en del korsningar och viadukter, säger Ove Andersson, ordförande i Arlanda Flygsamlingars vänner.

Besvärligast är gula klenoden Douglas Skyraider, världens största enmotoriga stridsflygplan. Efter amerikansk tjänst i Vietnam blev den målbogserare åt svenska Flygvapnet, men flögs även civilt, av bland andra Sveriges första kvinnliga flygkapten Birgit Thüring.

Planet kan inte monteras isär för att klara passagen under en låg viadukt. Flygteknikerna jagar centimeter efter centimeter för att sänka höjden. Att släppa ur luften ur däcken räckte en bit, men inte ända fram.

Nu testar de att ta bort hjulen och ställa planet på landningsstället.

– Det är den sista nödlösningen. Har vi otur får vi ta ned den från trailern och rulla under bron. Hur som helst kommer det att bli spektakulärt! säger Rickard Andersson, ägare till Stenbäcks Flygmuseum i Skurup som är en del av teknikerteamet.

Att plocka isär maskinerna gör lite ont i hjärtat, tycker han.

– Varje gång du gör det förvinner en del av historien, det kommer aldrig att bli hopsatt som det var. Det är fastrostade skruvar som vi får borra ur, det är gamla låskablar för skruvförband vi tvingas klippa sönder. De är torra och sköra och sitter fast i rör. Det knakar bara vi tar i dem.

Allt fotograferas och filmas, så att varje moment kan upprepas i bakvänd ordning när allt sätts ihop igen.

Samlingarna flyttas för att markägaren Swedavia sade upp lokalerna i höstas, då de ska användas till annat när Arlanda flygplats utvecklas. Sedan dess har det varit full fart med att montera isär plan, plocka undan aggregat och maskiner, gallra och packa ner dokumentation i flyttkartonger för arkivering. När det är klart finns svängrum för de största planen, så att de kan rullas ut. Parallellt med det kan de plan som hänger i taket tas ned.

Hit kom de 1986, innan dess hade samlingarna flyttats runt inom Arlandas område sedan 1953. Det var en anställd på Luftfartsverket som då började ta sig an plan, utrustning och dokumentation som annars skulle ha gått till skrot. Med gåvor från flygbolag och andra har samlingarna vuxit stadigt.

Många av planen är de enda bevarade av sitt slag. Här finns en av få Junkers W34 i världen, som varit militärt ambulansplan och sedan flugit frakt i norra Sverige. Här finns en Lockheed Lodestar, som Expressen skaffade för att leverera tidningar landet runt. På returresorna plockade man upp passagerare, vilket blev en av startpunkterna för inrikesflyget.

Här finns flygbåten Beda, som byggdes utan ritningar efter ett modellplan i skala 1:10. Lite oväntat även cockpiten med bucklade noskon från det SAS-plan som 1991 nödlandade vid Gottröra, strax efter start från Arlanda – mirakulöst utan att någon avled.

En udda fågel är världens enda bevarade exemplar av en Riesler R.III, ett tyskt plan levererat som byggsats. Det köptes 1921 och monterades i ett garage i Stockholm. Det hittades i risigt skick i en loge och restaurerades.

Det kanske mest unika planet är ”Pappersfokkern”. Den byggdes av en värnpliktig på Frösöns flygflottilj, som helt saknade flygkunskaper och utbildning. Med flottiljens Fokker som förebild byggde han den med björkslanor som ram och spant, vingduk av kraftpapper från gödselsäckar och en mc-motor. Sedan flög han den på egen hand i 30 år.

– Den är så skör. Vi kan inte lägga något runt den, utan får specialbygga en låda som skyddar mot fartvinden. Får vinden fatt i den är historien över, den kan inte lagas, säger Rickard Andersson.

Första anhalt för planen och allt annat är magasinet i Rosersberg, där allt ska vara på plats under sommaren. Flygsamlingarnas arkiv kommer att flyttas till Järnvägsmuseet i Gävle. Hit kommer på sikt även det väghistoriska arkivet att flytta. Men allt är ett provisorium i väntan på nya lokaler innan samlingarna kan visas igen.

Lokalen i Rosersberg kommer inte att kunna vara öppen för besök och visning. Kontraktet för magasinet löper på fem år, vilket ger SMTM tid att fundera ut en lösning.

– Det finns en mängd olika idéer. En är att fortsätta som nu och visa några dagar per vecka, en annan att samarbeta med något museum inom myndigheten, eller något annat museum. Vi är helt öppna för hur det kan bli, säger Kjell Åström, och fortsätter:

– I flygsamlingarna finns ungefär 4 000 föremål, allt från pins, modellplan och uniformer till flygplan. Vi vill ha bättre förutsättningar att visa samlingarna, och det mest rationella är att samla dem på ett ställe.

Föreningen Arlanda Flygsamlingars vänner skulle önska att det blir nära en flygplats, så att framtida tillskott inte behöver monteras isär utan kan fortsätta flygas in.

– Lodestaren, Flygande duvan, Skyraidern och Siebeln kom hit så. Det vore fint om planen inte bara ställs upp, utan att man kunde bygga scenarier med tankbilar och folk på marken i uniform, berätta historierna, säger ordföranden Ove Andersson.