Kronoarbetskåren – lösdrivarna som byggde kanal
Tvärtemot vad som ofta sägs byggdes inte svenska fästningar eller kanaler av ryska krigsfångar. Många arbetare var indelta soldater, men även lösdrivare och uppstudsiga beväringar högg sten för byggena.
En kall novemberdag 1902 hittades han död i Sura socken, en luggsliten gammal luffare. Varifrån han kommit visste ingen, inte heller var han först sett dagens ljus. Av kristlig omsorg gjorde pastorsexpeditionen efterforskningar, utan att nå klarhet. Men hans namn var Nils Holmström Vendelius, och här är hans historia.
Det enda spåret av den ”kringvandrande bettlaren” som hittades ledde till Skultuna utanför Västerås. Där levde han ett år, till i november 1860 då han uppgavs ha flyttat till Tillinge i västra Uppland. Men dit kom han aldrig, och några avtryck i handlingar satte han inte förrän han dog 42 år senare.
När han började sitt liv som luffare var lösdriveri brottsligt, tills det avkriminaliserades 1885. Men i samhällets ögon var det ändå en styggelse att sakna arbete. Straff ersattes av behandling och ordet ”straffarbete” ändrades till ”tvångsarbete”. Men uppgiften för dem som av olika skäl stod utanför samhället förblev densamma: att hugga sten.
