Ny Teknik-journalisterna och jakten på sanningen om Tjernobyl

För trettio år sedan inträffade Tjernobylolyckan i sovjetiska Ukraina, den 26:e april 1986. Men det var först i Sverige tack vare grävande journalistik från NyTeknik som världen fick mer kännedom om olyckans plats och omfattning. Det är både en berättelse om hur världens största känrkraftsskandal avslöjades och om hur ny civil teknik och expertis utmanade supermakternas informationskultur som präglat Kalla kriget till dess slut.

Läs mer:

Härdsmältan vid kärnkraftverket Tjernobyl, ca 10 mil nordväst om Kiev i Ukraina, inträffade kl. 01:23:58 lördag natt den 26e april, 1986. Den radioaktiva strålningen upptäcktes först vid Forsmark måndag morgon den 28e april varpå svenska statens kärnkraftinspektion och Strålskyddsinstitutet bildade en krisgrupp för att hitta strålningens ursprung, mäta inverkan på Sverige samt informera allmänheten. Deras arbete bidrog till att i dagarna mellan april och maj göra Sverige till internationellt centrum om Tjernobylolyckan.

Då Sovjetunionen endast motvilligt delade med sig av information var satellitbilder viktiga för att visa platsen och omfattning av Tjernobylolyckan. Tjernobyl är berättelsen om hur grävande journalistik tillsammans med civila satelliter utgjorde en ny expertis som utmanade stormakternas tekniska förmåga att kontrollera nyhetsflöden. Det som hände i Tjernobyl stannade inte där.

Christer Larsson var en av flera journalister som sökte framställa satellitbilder över Tjernobyl. Larsson hade som journalist för tidningen Ny Teknik utvecklat dotterföretaget Space Media Network med affärsidén att rapportera nyheter från rymden. Tillsammans med svenska Rymdbolaget avslöjade Space Media Network 1984 en uppsättning landningsbanor i Baikonur samt Sovjets planer på ett nytt rymdprogram. Fram till dess hade Sovjet förnekat rymdprogrammets existens.

Måndag den 28e april 1986 bildade Larsson tillsammans med flera kollegor på NyTeknik en arbetsgrupp som började söka information om den strålning som upptäckts i Sverige tidigare samma morgon. Genom kontakter på Försvarets forskningsanstalt (FOA) började de lokalisera strålningens källa österut. FOA hade listat fyra kärnkraftverk som potentiell källa till strålningen. Först misstänktes Ignalina i östra Litauen men efter samråd med Statens kärnkraftinspektion verkade Tjernobyl mest troligt.

Tidigare på måndagen hade Stockholmsbaserade sovjetambassadören Boris Pankin besvarat svenska regeringens frågor om strålning. Han förnekade att Sovjet hade problem med sin kärnkraft. Pankin kan ha trott sig tala sanning. Informationen om Tjernobyl var vid denna tidpunkt begränsad även för Gorbatjovs administration inom Sovjetunionen.

Spekulationer om vad som hände i Sovjet ledde till diverse mediala utspel i Sverige. Missnöjet med omröstningen i kärnkraftsfrågan och driften av svensk kärnkraft restes på nytt till debatt i media och riskdag. Krishanteringen av Svenska kärnkraftsinspektionen och Strålskyddsinstitutet ringdes ned av medborgare.

Du som var förälder i slutet av april 1986 minns antagligen avvägningar i vilken mat du kunde ge barnen, om du undvek att vistas utomhus i regnet eller om barn fick stanna hemma från skola och fritidsaktiviteter. Sådana beslut bedömdes utifrån vad det var som hade hänt. Och snart följde även diverse bildmaterial som påstods visa Tjernobyl. Det spekulerades om hur illa härdsmältan var. Eller kanske var det två härdsmältor?

Medan den ena supermakten, Sovjetunion, teg om hur illa olyckan var, så teg den andra supermakten, USA, om hur mycket de visste. Reaganadministrationen avfärdade att USA skulle ha några spion- eller satellitbilder över området. Det var i den här situationen som Space Media Network sökte framställa satellitbilder över Tjernobyl.

Larsson kontaktade Satellitbild AB, ett dotterbolag till svenska rymdbolaget. Genom omfattande satsningar från svenska regeringen fanns sedan 1970-talet en infrastruktur i Kiruna för att bearbeta satellitdata och från dessa producera bildmaterial. Tillgången till denna infrastruktur möjliggjorde verksamheter som Space Media Network och nyhetsrapportering från rymden. Tjernobyl skulle bli en sådan nyhet.

Sent på tisdag kväll den 29:e april kunde Rymdbolaget genom sin Kiruna-station ladda ned data över Tjernobyl. Efter bearbetning av Satellitbild 30:e april kunde analytikerna framställa en molnfri bild över Tjernobyls kärnkraftverk. Över Reaktor 3 och 4 syntes värmebildning klart. En rökplym från kärnkraftverket indikerade också omfattande skada på marken.

Larsson övertalade Försvarsmakten och SAS att det låg i nationens intresse att snabbt föra bilderna mot Stockholm. Med militärflyg flögs bilderna från Kiruna flygplats till Luleå där kvällens sista SAS-flyg inväntade. Efter att bilderna bytt plan fortsatte färden mot Stockholm.

De senaste två dagarna hade journalister från hela världen samlats på Grand Hotels Cadierbar i Stockholm i väntan på fler nyheter. Larsson ringde och bad receptionisten högt och tydligt utannonsera i baren att, den som vill ha bilder som visar att Sovjetunionen ljuger kan vänligen ringa detta nummer till Kiruna.

Medan växeln ringde rött på Satellitbild AB hela kvällen den 30:e april kunde SVT Rapport först i världen sända bilder över härdsmältan via TV. Space Media Network sålde sedan vidare rättigheterna för distribution i USA till nyhetskanalen NBC. Andra kanaler som ABC nöjde sig med att filma av TV-skärmarna i Sverige och sedan återsända reportaget.

De svenska bilderna av Tjernobyl spreds runtom i världen. Men inte i Sovjetunionen. Sovjet svarade istället 4e maj med att sända egna tv-reportage ifrån Tjernobyl. Sovjetiska myndigheter försäkrade även att övriga grafitmodellerade kärnkraftverk tillsvidare stängts av som säkerhetsåtgärd.

Satellitbild fortsatte under kommande vecka att identifiera andra grafitmodellerade kärnkraftverk. Ignalina i Litauen som först misstänktes ha orsakat strålningen var det som låg närmast Sverige. På kvällen den 8e maj kom de första bilderna. Värmebildning i vattnet intill kärnkraftverket visade att reaktorerna var i full drift. Ännu ett avslöjande kunde göras genom satelliter. Vad som i slutet av april börjat som en berättelse om sovjetiskt haveri hade vid början av maj avslutats som en berättelse om sovjetiska lögner.

Tjernobyl fortsatte att plåga generalsekreterare Gorbatjov under 1980-talet. Olyckan blev en symbol för oppositionella grupper att använda miljöfrågor för att kritisera systemfelen i Sovjet och ledde några år senare till unionens sammanbrott. Space Media Network fortsatte under tiden att skapa satellitnyheter, exempelvis Aralsjöns försvinnande samt konsekvenserna av en kärnkraftsolycka som inträffat redan 1957 i Kyjstym nära Ural. Fram till deras avslöjande 1987, trettio år efter Kyjstym, hade sovjetiska myndigheterna lämnat den obehandlad.

Tjernobyl var signalen att händelser som tidigare kunnat hållas gömda nu genom civil satellitteknik och grävande journalistik kom till allmänhetens kännedom. Stormakterna USA och Sovjet blev vaksamma på att deras informationsövertag nu utmanades av civila aktörer från länder med högt tekniskt kunnande och pressfrihet.

Det är nu trettio år sedan Tjernobyl ägde rum. I olyckans spår har strålningen skapat en annan värld av känslor och tankar där faror inte syns, hörs eller kan beröras men förs genom näringskedjan i naturen och ärvs mellan generationer över tid. Satellitteknik har sedan Tjernobyl alltmer använts för miljöbevakning samtidigt som både miljön, politiska aktörer och nyhetsrapporteringen blivit mer komplex.

Tjernobylolyckans avslöjande påminner oss om avsändarens betydelse för att berätta vad som har hänt och vad världen är. Det är såklart svårt att föreställa sig hur världens största kärnkraftsolycka skulle ha förblivit okänd oavsett hur journalister, satellitoperatörer eller myndigheter agerat. Men händelseförloppet under dagarna i slutet av april 1986 visar hur Kalla krigets logik av hemlighetsmakeri nu gick mot sitt slut. En annan världsordning med hittills oanad informationstillgång och informationsaktörer stod att vänta.