Premium
Stugan som döljer ett stridsvagnstorn till Sveriges försvar
Vid stranden intill Sveriges nordligaste djuphamn står en idyllisk liten faluröd stuga. Men det är bara ett kamouflage. Innanför de fällbara väggarna finns en stridsvagnskanon.
Publicerad
”Stugkanonens” ursprungliga uppgift var att skydda bron över Råne älv i Melderstein, cirka fem mil nordväst om Luleå. Det ska vara en av bara två bevarade kamouflagebyggnader av den här typen, den andra finns på Gotland.
Tanken om de dolda värnen väcktes med en stridsvagn.
– När stridsvagn m/41 och m/42 började avvecklas i mitten av 1950-talet kom man på idén att använda tornen i olika militära anläggningar, en modell som använts av tyska trupper under andra världskriget, säger Thomas Roth, förste intendent och militärhistorisk expert vid Armémuseum i Stockholm.
Värn och krigsflygbaser
Inledningsvis användes stridsvagnstornen i värn och bunkrar vid krigsflygbaser för att bekämpa luftlandsättningar, men senare även vid värn längs kuster och gränser. De flesta byggdes strax före eller under andra världskriget, och såg ofta ut som enkla plåtskjul.
Stridsvagn 74 som började byggas 1957 förseddes med en luftvärnskanon med 7,5 cm kaliber som hade lång räckvidd. När stridsvagnen började tas ur bruk 1984 fick delar av den ett nytt användningsområde.
– Tornen sparades och eftersom kanonen hade längre räckvidd, cirka åtta kilometer, än övriga värnkanoner byggdes dessa vid platser som ansågs vara särskilt utsatta. Som vid hamnar och öppna kuster, i Tornedalen och i Kalixlinjen. Till vissa kanonvärn tillverkades plasthuvar som på avstånd såg ut som bergknallar, men i andra värntorn 74, som det kom att kallas, såg överbyggnaden ut som en liten sommarstuga, säger Thomas Roth.
Ägs av Armémuseum
”Stugkanonen”, som flyttades från sin ursprungliga plats vid Råne älvs mynning till strax intill Ubåtsmuseet i Töre, ägs av Armémuseum men har renoverats av Stiftelsen Siknäsfortet, som bevarar lämningar från Kalixlinjen – den nordligaste svenska försvarslinjen mot gränsen till Finland fram till 1990-talet.
Värntornet stod ursprungligen ovanför ett skyddsrum av betong med plats för tio personer. I dagsläget återstår stugan och stridsvagnstornet, med själva kanonen under en låda kamouflerad till ett bord. Vid ett angrepp skulle stålrören som håller väggarna uppe inuti stugan ha ryckts bort, väggarna fällts ner och stridsvagnstornet tagits i bruk.
– Luftvärnskanon m/36 kan sägas ha varit ett av Sveriges mest lyckade artilleripjäser med en lång användning i luftvärnet, i pansartrupperna och i fasta befästningar fram till att dessa avvecklades i mitten av 1990-talet. Kanonen hade då varit i bruk cirka 80 år, säger Thomas Roth på Armémuseum.
