Teknikhistoria

Så tog Vattenfall sitt jättesprång

GRAFIK. Harsprånget är Sveriges största vattenkraftverk. Den installerade effekten ökade tre gånger om genom en stor utbyggnad av ett fjärde och femte aggregat under åren 1974 till 1983.

Publicerad

I juni 1918, när första världskriget fortfarande pågick, klubbade riksdagens båda kamrar igenom beslutet att bygga ett kraftverk i Harsprånget, ett vattenfall i Luleälven nedströms redan utbyggda Porjus.

Krigsårens avspärrningar och en hård vinter hade skapat brist på många varor i Sverige, inte minst livsmedel. Kraftverksbygget skulle kunna ge arbete och inkomst åt många i en svår tid. Ännu viktigare var att Harsprångets vattenkraft skulle försörja flera planerade industrier. Bland annat Norrbottens Järnverk AB, tänkt att producera elektrotackjärn, och två bolag för tillverkning av gödningsämnen.

Planerna var storslagna. Kraftverket skulle ligga tre kilometer uppströms själva fallet. Grannen Porjus stod modell för utformningen. I en första etapp planerades för sex aggregat insprängda i en maskinsal cirka hundra meter under jord. I en senare etapp skulle ytterligare fem aggregat installeras.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera