TEKNIKHISTORIA

Mysteriet med Magdeburgs enhörning

Illustrationer som visar 'Magdeburg-enhörningen' jämte en enhörning i den klassiska häst-formen och en narval.
Filosofen och vetenskapsmannen Gottfried Leibniz teckning, publicerad 1714.
"Magdeburg-enhörningen" i Naturhistoriska museet i Magdeburg.
Modell av den mystiska 'enhörningen', med en lång och rejäl ryggrad, ett noshörningskranium och ett rejält horn i pannan.
Modell av Magdeburg-enhörningen, som står utställd i Naturhistoriska museet i Magdeburg.
Illustration som visar en man med mustasch och skägg i en svart sammetsmantel med guldbrodyr
Otto von Guericke i en målning av Anselm van Hulle.

Ett anslående horn, en lång svans och stabila ben. På Naturhistoriska museet i tyska Magdeburg finns en märklig skapelse som slår omvärlden med häpnad. Men dess fulla ursprung är ett mysterium.

”Världens sämst återskapade fossil” är rubriken på inlägget i sociala medier. På bilden tronar det som kommit att kallas Magdeburg-enhörningen, en underlig konstruktion som ser ut lite som en halv version av sagodjuret.

"Magdeburg-enhörningen" i Naturhistoriska museet i Magdeburg.

Men det är inget riktigt fossil. I själva verket är det en rekonstruktion byggd av avgjutningar från flera djurarter.

– Benen och även skulderbladet är avgjutningar av mammut, skallen är en ullhårig noshörning. Själva hornet anses vara från en narval, men det är verkligen jättedåligt gjort, säger Thomas Mörs, paleontolog vid Naturhistoriska riksmuseet.

Han har nyligen besökt Naturhistoriska museet i Magdeburg där ”enhörningen” står utställd.

Det finns flera publicerade studier om dess ursprung, men exakt hur rekonstruktionen har skapats är lite av ett mysterium. Historien har sin början i en samling fossiler som grävdes fram 1663 i tyska Seweckenberge. Det är omdiskuterat huruvida den lokala vetenskapsmannen Otto von Guericke (1602–1686), som var mest känd för sin uppfinning av vakuumpumpen, verkligen trodde att det icke kompletta fossilet tillhörde en enhörning. Men han ska ha konstruerat en modell som påminner om den nutida rekonstruktionen.

Porträttbild på en leende Thomas Mörs i ett vintrigt landskap. Han har på sig en tjock mössa med öronlappar.
Thomas Mörs, paleontolog vid Naturhistoriska riksmuseet.

Själva modellen är försvunnen, men skisser av den som har ritats av läkaren Michael Bernhard Valentini (1657–1729) finns bevarade liksom teckningar av filosofen och vetenskapsmannen Gottfried Leibniz (1646–1716). Leibniz sägs ha varit öppen för möjligheten att enhörningar faktiskt finns i verkligheten.

– Vid denna tid hade vetenskapen inte kommit särskilt långt. Till exempel fanns inte läran om jämförande anatomi ännu, den systematik som slår fast att arter av samma typ också har samma typ av skelettuppbyggnad, säger Thomas Mörs.

Även om det finns forskning som tittat på enhörningen i Magdeburg på ett högst seriöst sätt, så vill han ändå öppna för att konstruktionen kan ha uppkommit som ett skämt.

– Det underliga är ju att konstruktionen blev så grotesk, trots att det fanns en uppfattning om hur enhörningar kunde se ut i sägner och sagor kring den här tiden, säger Thomas Mörs.

Modell av den mystiska 'enhörningen', med en lång och rejäl ryggrad, ett noshörningskranium och ett rejält horn i pannan.
Modell av Magdeburg-enhörningen, som står utställd i Naturhistoriska museet i Magdeburg.