Premium

Klimatet knäckte kolsatsning på Svalbard

Arbetare framför Sveagruvans mynning, 1918.
Gruvbyn vid Sveagruvan 1920, med kraftstation, verkstad och arbetarnas baracker.
Galleriet, den överbyggda rälsbanan från gruvan till linbanestationen, raserad av en uppdämd glaciärälv. År okänt.
Arbetare fraktar bort stora snömassor som packats vid kolupplaget i hamnen.
Den överbyggda rälsbanan vid gruvans mynning. Där kördes kolet ut till en linbana som fraktade kolet ned till hamnen.
Inte bara stormar och snöskred drabbade gruvbyn, utan även eldsvådor. Här en brandhärjad arbetarbarack 1920.
Kolfickan där kolet från gruvan tippades ned i linbanekorgar för transport till hamnen.

En svensk kolgruva på Spetsbergen skulle säkra vårt behov av stenkol för all framtid – och kontra norrmännen i kampen om ingenmanslandet. Men Sveagruvan kämpade i klimatmässig, ekonomisk och till sist även politisk motvind.

Publicerad

Svalbard var ett ”terra nullius” – en av de sista platser som ännu i slutet av 1800-talet inte paxats av någon kolonialmakt. Geologer rapporterade om enorma mängder kol, men först 1905 började amerikaner bryta kol, medan svenskar och andra kom på plats några år senare. 


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



kol premium teknikhistoria gruva