Teknikhistoria

Han har världens största samling Ericsson-telefoner

Under en period på 1990-talet var Ericsson världens största mobiltelefontillverkare. Tor Björn Minde var en del av telekomjättens forskningsenhet under 30 års tid och har varit en del av resan från ”sexkilosklumpar” till de allra minsta modellerna på 60 gram.
Under en period på 1990-talet var Ericsson världens största mobiltelefontillverkare. Tor Björn Minde var en del av telekomjättens forskningsenhet under 30 års tid och har varit en del av resan från ”sexkilosklumpar” till de allra minsta modellerna på 60 gram.

Ericsson skapade de första mobiltelefonerna. När utveckling och tillverkning såldes till Sony hade telekomjätten tagit fram 600 olika varianter under 20 års tid. Forskningschefen Tor Björn Minde i Luleå har världen största och mest kompletta samling.

Den allra första mobiltelefonen som telekomföretaget Ericsson tillverkade är en C600 Roadcom NMT från 1981. Det är en rejäl pjäs. Fyrkantig, med en vit font som påminner om äldre varianter av kassettbandspelare till bilar.

Märkningen på arabiska skvallrar om ursprunget.

– Den här gjordes åt Saudiarabiens statliga telekombolag och måttanpassades för att kunna monteras i de saudiska prinsarnas Mercedesbilar. Det behövdes ett stort batteri som monterades i bakluckan för att det skulle fungera, säger Tor Björn Minde och rättar till den svarta telefonluren av bakelit.

År 1981: C600 Roadcom var Ericssons första mobiltelefon, som såldes till Saudiarabiens statliga telekombolag för att installeras i de saudiska prinsarnas bilar. Foto: ANGELICA SÖDERBERG
År 1981: C600 Roadcom var Ericssons första mobiltelefon, som såldes till Saudiarabiens statliga telekombolag för att installeras i de saudiska prinsarnas bilar. Foto: ANGELICA SÖDERBERG

Hans privata samling Ericssontelefoner, prototyper och tillbehör är världens största. I nuläget finns delar av den utställd i montrar runt om i företagets kontor på Laboratoriegränd i Luleå, men förhoppningen är att den ska kunna visas mer publikt framöver.

– Det vore fint om samlingen kunde få en fast visningsplats så småningom. Det är ändå ett stycke historia som visar hur dominerande Ericsson var inom mobiltillverkning. Jag tror inte det är alla som vet att företaget är en av de största systemtillverkarna än i dag, även om man har slutat med telefoner.

I dagsläget är Tor Björn Minde enhetschef på forskningscentret Rise ICE Data Center, en enhet som fokuserar på datacenter och tillämpad datavetenskap, och adjungerad professor i signalbehandling och datorteknik vid Luleå tekniska universitet. Men hans karriär inleddes på Ericsson, dit han kom som relativt nyexaminerad civilingenjör i elektroteknik från Kungliga Tekniska högskolan.

När barnbarnet Henni får välja mellan morfars alla mobiltelefoner och -tillbehör så är favoriten en blåvit variant av modellen A2618 som togs fram särskilt för fans till fotbollsklubben IFK Göteborg.
När barnbarnet Henni får välja mellan morfars alla mobiltelefoner och -tillbehör så är favoriten en blåvit variant av modellen A2618 som togs fram särskilt för fans till fotbollsklubben IFK Göteborg.

Ericsson var mobiltillverkare i 30 år, tio år med analoga NMT-systemet och tio år med det digitala GSM-systemet, följt av tio år med Sony i gemensamma bolaget Sony Ericsson. De sista tio åren tog Sony Ericsson fram 186 modeller, fyra gånger så många som Ericsson hade utvecklat i egen regi.

– När Ericsson lade ner mobiltillverkningen 2011 hade jag jobbat på företaget jättelänge. Jag blev en del av forskargruppen i samband med att GSM-systemet togs fram, det som innebar mobiltelefoni åt alla när det infördes 1990.

Tackar Ericsson-medarbetare

De då över 20 åren på företaget innebar att Tor Björn Minde redan hade ett antal mobiltelefoner i sin ägo. När tanken om att försöka samla alla varianter väcktes 2012 mejlade han ut förfrågan till alla han visste kunde ha de olika modellerna.

– Jag fick snabbt omkring 200 mobiltelefoner, och 200 till när personaltidningen skrev om mitt samlande. En del var dubbletter, så jag började göra en lista över utgivningen för att hålla reda på vad som saknades. Nu har samlingen nästan 600 exemplar inklusive tillbehör. Så det är många på Ericsson som har bidragit och ska ha ett särskilt tack, säger han.

År 1984: Hotline NMT 450 Combi var den första bärbara mobiltelefonen som företaget konstruerade. Den vägde 4,4 kilo och hade en batteritid på tolv timmar. Hotline hade tre olika varianter av orange telefonlur och kom tre år senare ut i en mer bärbar NMT900-versionen. Foto: ANGELICA SÖDERBERG
År 1984: Hotline NMT 450 Combi var den första bärbara mobiltelefonen som företaget konstruerade. Den vägde 4,4 kilo och hade en batteritid på tolv timmar. Hotline hade tre olika varianter av orange telefonlur och kom tre år senare ut i en mer bärbar NMT900-versionen. Foto: ANGELICA SÖDERBERG

Intill den allra första saudiska mobiltelefonen står en annan raritet: den första bärbara mobiltelefonen Hotline Combi. Den kom 1984 och krävde viss armstyrka hos användaren med sin tyngd på 4,4 kilo. Men det var förstås ändå bättre än dess föregångare PT680 som gick lös på 6,6 kilo och bland annat kom i formen av en ”portfölj” med bärhandtag.

– Den första släpbara telefonen, brukar jag säga, säger Tor Björn Minde och ler brett.

C600 Roadcom saknas

Portföljmodellen av C600 Roadcom, som även den gjordes åt de saudiska kungligheterna, är också en av de telefoner som han saknar i sin samling.

– Jag vet att jag saknar fem av de kommersiella modellerna, samt en del udda prototyper.

Ett av de mer udda inslagen i samlingen är också den telefon som var dyrast att införskaffa. Fast egentligen är det bara en attrapp, gjord av trä, som användes under inspelningen av Bond-filmen Tomorrow Never Dies från 1997.

Fejktelefonen JB988, tillverkad i trä, som produktplacerades i Bond-filmen Tomorrow Never Dies. Foto: ANGELICA SÖDERBERG
Fejktelefonen JB988, tillverkad i trä, som produktplacerades i Bond-filmen Tomorrow Never Dies. Foto: ANGELICA SÖDERBERG

– Jag hittade den på Ebay under perioden jag sökte mer aktivt efter telefoner och tillbehör. Jag vill inte avslöja hur mycket den kostade till slut, men kan säga att det handlade om tiotusentals kronor. Det här är från produktplaceringen i Bond-filmen, där det tillverkades en plastvariant till 007 och tre trävarianter till stuntmännen. Modellen hette JB988, men den existerade inte i verkligheten, berättar Tor Björn Minde.

Det är dessutom inte enda gången som Ericsson förekommit i en Bond-film. I Casino Royale nästan tio år senare sprängs en bomb med hjälp av en annan filmvariant av en Ericssontelefon. Även den som syns i filmen finns i Tor Björn Mindes samling.

Apples lansering av Iphone 2007 och succén den ledde till blev början på slutet för mobiltillverkningen inom Sony Ericsson.

– Det intressanta med det var att Ericsson gjorde varianter av smartphone runt 2000 och 2001. Ungefär samma period togs det fram en ”platta”, en typ av Ipad. Men den var för tung, tjock och långsam. Det var alldeles för tidiga prototyper. Men det är ändå intressant att se tillbaka på hur många olika produkter och prototyper som togs fram inom företaget långt innan den typen av teknik fick sitt egentliga genombrott, säger Tor Björn Minde.

År 2011: Androidmobilen Xperia Arc blev den sista med Sony Ericssons varumärke, lanserad 2011. Xperia Active som demonstreras på bilden var tillverkad för att klara både vatten och damm. Foto: MICHAEL BOWLES/REX/TT
År 2011: Androidmobilen Xperia Arc blev den sista med Sony Ericssons varumärke, lanserad 2011. Xperia Active som demonstreras på bilden var tillverkad för att klara både vatten och damm. Foto: MICHAEL BOWLES/REX/TT

Själv arbetade han inte inom mobildivisionen, utan hade olika ledande befattningar inom Ericssons forskningsenhet. En enhet som, liksom han själv, har stått bakom en mängd patent inom telekomområdet.

Mobilerna med ”hajfenan” som antenn, R310, blev populär bland yrkesgrupper som behövde en slagtålig telefon. ”De används fortfarande av jägare, som tycker att de är stabila”, säger Tor Björn Minde. R310 hade vattentäta membran av Goretex och silikonpackningar som hindrade fukt och smuts från att skada elektroniken. Foto: PETER HÄLL/TEKNISKA MUSEET
Mobilerna med ”hajfenan” som antenn, R310, blev populär bland yrkesgrupper som behövde en slagtålig telefon. ”De används fortfarande av jägare, som tycker att de är stabila”, säger Tor Björn Minde. R310 hade vattentäta membran av Goretex och silikonpackningar som hindrade fukt och smuts från att skada elektroniken. Foto: PETER HÄLL/TEKNISKA MUSEET

Samlingen av mobiltelefoner utgör en tidsresa som visar hur utvecklingen inom telekom gick allt snabbare. Från telefoner med enradsfönster kom så småningom färgskärmar, vidare till handsfree, sms och röststyrning. Från sexkilosportföljen har storleken krympt till minimobilen på 60 gram.

Bad om nytt simkort

Själv tycker Tor Björn Minde att det är rätt roligt att använda de gamla varianterna av mobiltelefoner. Nyligen återupplivade han sin GH174, en GSM-telefon från 1994 som användes inom tyska Mannesmanns D2 Netz, en av de första GSM-operatörerna i Tyskland. Den har fyra ringsignaler att välja mellan och kan bara ta emot sms.

– Jag skrev till min teleoperatör och bad om ett nytt sim-kort, eftersom det behövdes en lite speciell variant. Det gick att ordna, svarade de, men undrade om jag inte borde byta till en ny telefon, säger Tor Björn Minde.