Så spreds wifi över världen

De flesta känner till historien om hur europeiska 1600-talsköpmän lurade till sig Manhattan i utbyte mot en futtig summa pengar. Tidernas kap så här i backspegeln – men det framtida värdet var förstås omöjligt att uppskatta för den vallonske handelsmannen Peter Minuit, som förhandlade fram affären. Det som skulle bli världsmetropolen New York var då ännu bara en nederländsk fästning där inte ens 100 personer var stationerade.

Vad färre känner till är att precis samma sorts förvirring uppstod när mänskligheten började kolonisera luften också – med hjälp av radiovågor. 1985 öronmärkte amerikanska Federal Communications Commission några segment av radiospektrumet för kommunikation utan licenskrav. Frekvenserna i fråga kallades på den här tiden ”skräpfrekvensband”, och befolkades av signalerna från exempelvis mikrovågsugnar, radiostyrda bilar och babymonitorer. Det var knappast någon som trodde att detta ”skräp” skulle bereda väg för en miljardindustri.

Och det skulle dröja länge till innan det hände. 1990 lanserades visserligen Wave LAN, en trådlös standard utvecklad av nederländska NCR, som utnyttjade ett av nämnda frekvensband. Men denna lösning var inte till för att möjliggöra ett trådlöst internet – utan trådlösa kassaapparater.