Premium

AJ! Så blev plåstret en skyddande historia

TEKNIKHISTORIA. Länge var plåstret en kletig sörja som smetades direkt på huden. För hundra år sedan såg en bomullshandlare till att ändra på den saken.

Publicerad

År 1917 gifte sig den unge amerikanen Earle Dickson med Josephine Frances Knight. Det nygifta paret slog sig ner i New Jersey och hon tog sig an sitt nya uppdrag som hemmafru. Varje kväll när han kom hem från sitt arbete såg hon till att alltid ha maten på bordet. Det fanns bara ett problem.

Som så många andra fick Josephine Frances Knight lätt skärsår när hon hackade och skar hemma i köket. Att vira stora bandage runt futtiga småsår kändes lite överdrivet och var dessutom svårmanövrerat med bara en hand. Borde det inte finnas en smartare lösning?

Earle Dickson, som arbetade som bomullshandlare för läkemedelsbolaget Johnson & Johnson, fick idén att vika ihop bomullsväv till en smal dyna och fästa den i en bit kirurgisk tejp. På så sätt tillverkade han ett miniförband till varje sår. Han förberedde också ett gäng i förväg så att hon kunde plåstra om sig själv medan han var på jobbet. Allt hon behövde göra var att skära av en bit av remsan och lägga den över snittet.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera