PIONJÄRER

Spelet bakom dna-spiralen

Kemisten Rosalind Franklin i sitt laboratorium. Hon tittar i ett mikroskop.
Kemisten Rosalind Franklin (1920–1958) arbetade med att uppgradera det röntgenkristallografiska laboratoriet på King’s College London för att kunna studera dna-strukturen.
Rosalind Franklins röntgenbilder visade hur röntgenstrålarna studsade mot atomerna i dna, vilket visade att strukturen var en dubbelspriral. Denna röntgenbild, bild nummer 51, blev avgörande för upptäckten.
James Watson (född 1928), till vänster, och Francis Crick (1916–2004) med en modell av en del av dna-molekylen. De tilldelades, tillsammans med Maurice Wilkins, Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1962 för upptäckten av dna-helixen. Då hade Rosalind Franklin redan gått bort i cancer, bara 37 år gammal.
Artikeln om dna som publicerades av Rosalind Franklin och Raymond Gosling (bilden) år 1953, tolkades som ett stöd till den tidigare publicerade artikeln av forskarduon Watson-Crick.
Upptäckten av dna-helixen för 70 år sedan öppnade upp en ny värld av kunskaper om livets byggstenar. Dna-kedjorna i människan är cirka två meter lång och lagrar genetisk information.
Upptäckten av dna-helixen har banat väg för den fortsatta forskningen om livets byggstenar. Svenska forskaren Svante Pääbo hör exempelvis till dem som arbetat inom dna-forskning. Han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin förra året för att ha analyserat arvsmassan hos våra utdöda släktingar och för sina upptäcker rörande människans evolution. På bilden från 1989 är han i sitt laboratorium vid University of California, Berkeley, USA. Pääbo grundade även Max Planckinstitutet för evolutionär antropologi i Leipzig år 1999.

För 70 år sedan upptäckte tre forskare att dna-molekylens struktur ser ut som en dubbelspiral. I kulisserna stod en fjärde forskare som blev bestulen på sitt arbete.

Publicerad

Dna-molekylen brukar liknas vid en ritning för hur cellerna i en organism ska byggas upp. Molekylen styr också hur genetisk information ska överföras från en generation till nästa. I dag vet vi att strukturen är liknande hos både människor, växter, djur och bakterier. Det har kallats för livets viktigaste molekyl.

Inget av det här visste en schweizisk biokemist år 1869 när han först upptäckte dna. Han studerade vita blodkroppar och visste egentligen inte vilken ny substans han hade lyckats isolera. Det skulle dröja många år innan pusselbitarna föll på plats.

Den brittiske kemisten Rosalind Franklin arbetade på King’s College London med uppdrag att uppgradera det röntgenkristallografiska laboratoriet för att kunna studera strukturen hos dna. Hon hade tidigare utfört liknande uppgifter i Paris under andra världskriget. År 1951 hade hon kommit fram till att strukturen var spiralformad och till sin hjälp på King’s College London hade hon sin doktorand Raymond Gosling. Snart hade hon producerat bättre röntgenbilder än någon annan. Bilderna visade hur röntgenstrålar studsade mot de olika atomerna i dna. Så småningom kunde hon konstatera att strukturen rentav var en dubbelspiral, en dubbelhelix.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



dna pionjärer