PIONJÄRER
”Kinas Marie Curie” bevisade partiklars spinn – men blev utan Nobelpris
Hon kallades ”the first lady of physics” och ”Kinas Marie Curie”. Men Chien-Shiung Wus raketkarriär lyckades på något vis undgå Nobelkommitténs radar.
Frågade man Chien-Shiung Wus föräldrar var det hennes öde att bli framgångsrik, banbrytande, kanske rentav historisk. Men för säkerhets skull bestämde de sig för att ge ödet lite hjälp på traven. Till skillnad från de flesta flicknamn på kinesiska fick hon ett utgjort av tecken som står för styrka och makt. Föräldrarna stensatte sedan dotterns väg mot en storslagen akademisk karriär med läroböcker och vetenskapliga magasin. Och inte undra på det: modern var själv lärare, medan fadern var en feministisk aktivist som grundat själva flickskolan där Chien-Shiung studerade i den kinesiska staden Liuhe.
Men hur mycket föräldrarna än kämpade för att hemlandet skulle bli en mer välkomnande plats för kvinnliga akademiker, blev det för trångt för Chien-Shiung Wus ambitioner. 1936, vid 24 års ålder, klev hon därför ombord på SS President Hoover för den flera veckor långa färden till USA. Officiellt var planen att doktorera i fysik vid University of Michigan. Men efter att ha landstigit i San Francisco, och fått ett erbjudande om att ta sin examen vid universitetet i Berkeley – som visade sig ha en mycket mer liberal attityd gentemot kvinnliga studenter och forskare – stannade hon där i stället.
Bland hennes handledare ingick Ernest Lawrence och Emilio Segrè, två (av varandra oberoende) blivande vinnare av Nobelpriset i fysik. Men även i denna högpresterande miljö utmärkte hon sig snabbt som en sällsynt talang. Wus och Segrès gemensamma forskning kring betasönderfall – ett fenomen som uppstår när en atomkärna delas – kom att bli avgörande för förståelsen av radioaktivitet.
Chien-Shiung Wu doktorerade 1940, men tilldelades – trots sitt redan välkända snille – ingen betald professur. På grund av kriget avstod hon från att återvända till Kina, och anslöt sig i stället till Manhattan-projektet. Här tog hon fram en metod för att via gasdifussion separarera uran till sina isotoper uran-238 och uran-235.
Efter krigsslutet gjorde sig Wu ett namn genom att fortsätta ligga i framkant med sin forskning kring radioaktivitet, nu i stället vid Columbia University. I början av 1950-talet presenterade hennes landsmän tillika kolleger Tsung-Dao Lee och Chen Ning Yang den banbrytande kvantfysikaliska teorin att partiklars ”spinn” – som bland mycket annat även reglerar himlakroppars vinkel i omloppsbana – följer ett mönster som går att förutsäga, mer specifikt antingen ett höger- eller vänsterspinn. Den första att bekräfta i praktiken att det rörde sig om ett vänsterspinn blev just Chien-Shiung Wu – en triumf som gick till historien som just ”Wu-experimentet”.
När Lee och Yang tilldelades Nobelpriset i fysik 1957 rynkades många ögonbryn över att Wu blev utan. Hon kom dock att få ett flertal andra utmärkelser under resten av sin karriär, inklusive amerikanska hedersbetygelsen National Medal of Science och Tom W Bonner Prize in Nuclear Physics.
Sedan 2012 står hon även staty i hemstaden Liuhe. Här har hon avbildats som ung, dynamisk, fylld till brädden med självförtroende – precis som hennes föräldrar en gång betraktade henne, nästan ett århundrade innan resten av samhället hann i kapp.
