”Kinas Marie Curie” bevisade partiklars spinn – men blev utan Nobelpris

Frågade man Chien-Shiung Wus föräldrar var det hennes öde att bli framgångsrik, banbrytande, kanske rentav historisk. Men för säkerhets skull bestämde de sig för att ge ödet lite hjälp på traven. Till skillnad från de flesta flicknamn på kinesiska fick hon ett utgjort av tecken som står för styrka och makt. Föräldrarna stensatte sedan dotterns väg mot en storslagen akademisk karriär med läroböcker och vetenskapliga magasin. Och inte undra på det: modern var själv lärare, medan fadern var en feministisk aktivist som grundat själva flickskolan där Chien-Shiung studerade i den kinesiska staden Liuhe.

Men hur mycket föräldrarna än kämpade för att hemlandet skulle bli en mer välkomnande plats för kvinnliga akademiker, blev det för trångt för Chien-Shiung Wus ambitioner. 1936, vid 24 års ålder, klev hon därför ombord på SS President Hoover för den flera veckor långa färden till USA. Officiellt var planen att doktorera i fysik vid University of Michigan. Men efter att ha landstigit i San Francisco, och fått ett erbjudande om att ta sin examen vid universitetet i Berkeley – som visade sig ha en mycket mer liberal attityd gentemot kvinnliga studenter och forskare – stannade hon där i stället.

Bland hennes handledare ingick Ernest Lawrence och Emilio Segrè, två (av varandra oberoende) blivande vinnare av Nobelpriset i fysik. Men även i denna högpresterande miljö utmärkte hon sig snabbt som en sällsynt talang. Wus och Segrès gemensamma forskning kring betasönderfall – ett fenomen som uppstår när en atomkärna delas – kom att bli avgörande för förståelsen av radioaktivitet.