Premiär för pengar ur väggen

Torsdagsmorgonen den 6 juli 1967 samlades reportrar och kameramän framför Sparbanken på Stora Torget i Uppsala. Direktör Tore Vadling, i stram kostym och med blomma i knapphålet, skulle göra det första uttaget ur en svensk sedelautomat. Bakom väggen stod utvecklingschefen Lars Arfvidson på pass ifall sedelutmatningen skulle krångla.

Premiären gick vägen och året efter blev Sverige först i världen med en uppkopplad uttagsautomat.

Utrustningen kom från Metior AB, ett utvecklingsbolag som grundats av Securitas Alarm och Tetra Pak. 1964 hade Securitas utvecklat ett passerkontrollsystem som öppnade ett vändkors med kort och en pinkod.

Idén var så pass bra att tanken väcktes om att använda samma metod även för andra tjänster. Det ledde till Tankomaten, förmodligen den första automatiserade bensinpumpen i världen som använde kort. Den dök upp på flera bensinstationer under 1965.

Bankerna behövde kapa sina administrationskostnader, och det skapade behovet av uttagsautomater. Ett annat motiv var att man i början av 1960-talet slutade ha öppet på lördagarna, och då gick det inte att ta ut kontanter under helgen.

Metior, som arbetade tillsammans med Sparfrämjandet och Svenska Handelsbanken, byggde en ambitiös prototyp. Trots att de flesta banker ännu inte hade datoriserade system var det meningen att automaterna redan från början skulle vara förberedda för uppkoppling. IBM skulle ta fram utrustning som kunde koppla bankomaternas halvmekaniska reläbaserade innanmäte till ett nätverk med storbankernas IBM 360-datorer. Men IBM hann inte klart till premiären 1967.

Automaten vid Upsala Sparbank kunde därför inte kolla saldot på kontot.

För att inte riskera övertrasseringar var kunderna begränsade till ett uttag per dygn. Däremot gick det att göra ett uttag precis innan, och ett uttag precis efter midnatt. Man kunde ta ut upp till fem hundrakronorssedlar åt gången. Kort delades bara ut till betrodda kunder.

Konstruktionen kom precis innan genombrottet för integrerade kretsar, datorer och miniatyriserad elektronik. Tekniken var en listig blandning av reläer och mekanik. Även minnet som användes för att jämföra pinkod och kortnummer var i början reläbaserat. Uttagen registrerades på en åttakanals hålremsa så att saldot kunde justeras i efterhand. För att ta ut pengar använde man ett laminerat hålkort i A7-format som avlästes optiskt.

Sedlarna låg förpackade mellan två plastremsor i en stor rulle. På premiären 1967 visade det sig att man inte testat prototypen med fulladdade rullar, och motorerna orkade knappt mata ut sedlarna ur automaten. Det var därför Lars Arfvidson fick vaka bakom kulisserna för att hjälpa till om rullarna skulle köra fast.

Den icke uppkopplade automaten som installerades 1967 var inte först i världen, det hade funnits flera tidigare försök. Däremot blev den stilbildande genom sin enkelhet.

Bara nio dagar innan premiären i Uppsala hade den brittiska firman De La Rue öppnat en egen automat i Enfield i London. Där fick kunderna fem speciella engångscheckar, hålkort, åt gången, hemskickade med posten. De var kopplade till en sexsiffrig kod. För att ta ut pengar var man tvungen att kvittera korten med penna, mata in dem och komma ihåg den långa koden. Checkarna var märkta med kol-14 som skulle göra det svårare att förfalska dem. Systemet var för krångligt, och De La Rue lade snart ner projektet.

Därmed var fältet öppet för Metior. IBM löste problemen med den utrustning som skulle sitta mellan automaten och bankens stordatorsystem. Den sjätte maj 1968 öppnades världens första uppkopplade uttagsautomat vid Oxie Härads Sparbank på Stortorget i Malmö. Nu lyste en röd lampa på automaten om det inte fanns tillräckligt mycket pengar på kontot. Uttagsbegränsningen kunde lättas. Kort delades ut till 1 000 kunder.

– Vi var väl medvetna om att vi var först i världen, säger Lars Arfvidson.

I april 1969 beställde sparbankerna Metior-maskiner för 1,8 miljoner. Det satte igång en lång rad säljturnéer som gjorde de svenska uttagsautomaterna till en exportframgång.

Inte långt efter att de första automaterna placerats ut började bedrägerierna. Någon lyckades förfalska hålkorten och knäcka algoritmen som passade ihop kortnummer med pinkod. En påskhelg reste en bedragare runt i landet och tog ut pengar från varje bankomat efter vägen.

– Låt oss säga att säkerheten inte var så väldigt hög i de första varianterna. Det var också ett väldigt hemlighetsmakeri kring bedrägerierna, inte ens jag fick reda på exakt vad som hänt, säger Lars Arfvidson.

1971 övervägde Sparbankerna vid ett tillfälle att stänga hela systemet av uttagsautomater.

Uttagskorten var ett av säkerhetsproblemen. Under en säljresa till Frankrike 1969 kom Lars Arfvidson i kontakt med biljetterna i Paris tunnelbana. De använde magnetremsor. Han kände till tekniken, men den hade ännu inte använts på vare sig uttagskort eller kreditkort.

Det visade sig att de franska bankerna redan tänkte ställa magnetkort som krav för att köpa in automater, och efter ett gemensamt utvecklingsprojekt med företaget bakom tunnelbanebiljetterna licenstillverkades 1 000 Bankomater för den franska marknaden.

Bofors köpte in sig i Metior 1969, men sålde 1973 företaget vidare till Asea, som flyttade verksamheten till Västerås. Där arbetade man med att utveckla en Bankomat som byggde på modern elektronik och integrerade kretsar. Men Metiors dominans var på väg mot sitt slut.

1975 övergav sparbankerna Metior för att i stället satsa på ett gemensamt, uppkopplat system av uttagsautomater från det amerikanska företaget Docutel. Det kom att kallas Minuten. Bankerna började datoriseras på allvar och ville ha samma leverantör för både uttagsautomater och kassasystem.

1977 lades Metiors verksamhet ned, men arvet från den svenska världssuccén finns kvar. Dagens automater arbetar efter samma principer som de svenska ingenjörerna tog fram i slutet av 1960-talet.

– I början diskuterade vi till exempel sånt som hur många siffror som skulle ingå i pinkoden, eller om kortet eller pengarna skulle komma ut först. Vi kom fram till att man glömmer kvar kortet om pengarna kommer först, så vi gjorde tvärtom. Och alla maskiner i dag fungerar exakt som vårt koncept från 1967. Det känns roligt, säger Lars Arfvidson.