Grafik

Flärdfull färd genom USA med Union Pacific

Grafik: Jonas Askergren

GRAFIK. Det sena 1940-talet och 1950-talet var de amerikanska lyxtågens storhetstid. Inredda som förstaklasshotell, med storslagen utsikt, utsökt kök och horder av personal, dundrade de fram över prärier och bergskedjor.

Publicerad

Järnvägarna gjorde USA till en nation. När de byggdes på 1800-talet knöt de samman nord med syd, östkust med västkust. Men redan på 1920-talet började bilismen växa sig stark. Andra världskriget gav tågen andrum, men när det var slut tog bilen över. Järnvägens motdrag var att försöka göra tågen snabbare och mer bekväma. Den utvecklingen hade börjat redan före krigsåren med ”streamliners”, dieseldrivna persontåg som krävde färre stopp och hade högre toppfart än ångtågen.

Under andra halvan av 1940-talet och framåt skruvas ambitionerna upp bit för bit. General Motors, som inte bara gör bilar utan även diesellok, har sin vision klar. 1947 gör företaget Turné med sitt koncepttåg ”The Train of Tomorrow”. Alla vagnarna i framtidståget har vad som mer än något annat har blivit symbol för lyxtågsepoken, en kupolliknande, inglasad övervåning. Kundkretsen är folk med feta plånböcker. En av stamkunderna är en framgångsrik västern-skådis: Ronald Reagan, som till och med ställer upp för en helsidesannons i National Geographic.

Under de kommande åren beställer amerikanska järnvägsföretag över 250 ”dome cars”, panoramavagnar, från tillverkare som Budd och Pullman. Till det kommer de vagnar som byggs eller byggs om i företagens egna verkstäder. Från början är panoramakupolerna tänkta komplement till sovvagnarna, ett ställe dit passagerarna kan gå och beundra utsikten, när de tröttnat på att sitta i kupén. Men en bit in på 1950-talet introducerar Union Pacific den första restaurangvagnen med ”Astra-Dome”. I sina annonser visar företaget passagerare som njuter av förstklassig mat och service, med Klippiga bergen, böljande prärie, nattlysande storstäder eller andra storslagna panoramor utanför fönstren.

Höjden på panoramavagnarna begränsar dock deras aktionsradie. De kan bara åka väster om Mississippi, där den tillåtna profilen är högre än i östra USA. Därför blir Chicago en viktig knutpunkt för lyxtågtrafiken. Här ifrån går Union Pacifics tåg ”City of Los Angeles”, med slutmål i staden med samma namn. Det gör även hårdaste konkurrenten, Santa Fe Railroads ”Super Chief”, som är luxuöst inredd med indiansk konst, ett helt rum klätt i turkoser och en färgsättning på loket som ska associera till krigsmålning.

Mot slutet av 1950-talet och under 1960-talet knäcker inrikesflyget lyxtågen. Visserligen försöker Union Pacific övertyga affärsresenärerna med radioreklam som ställer den bekväma tågresan mot flygets säkerhetsvarningar. Det hjälper inte. 1971 tar statliga Amtrak över stora delar av persontrafiken på USA:s järnvägar, sedan de privata bolagen hamnat mer eller mindre på obestånd.

Det här är en artikel från tidingen Teknikhistoria nummer 4, 2011.