Bärbart pansarvapen – från Eskilstuna till fronten i Ukraina

Robert Goddard (1882–1945), amerikansk fysiker och raketpionjär, med en av sina raketer i oktober 1935.
En första raketframdriven prototyp testades i USA 1942, och visade sig vara väldigt effektiv. M1 Antitank rocket launcher, av soldaterna benämnd ”bazooka”, togs i bruk senare samma år.
Tyskarna konstruerade snabbt en egen variant av bakblåsvapnet som kom att kallas ”Panzerschreck” (ungefär ”stridsvagnens skräck”). På bilden visar en soldat ur Reichswehr hur vapnet fungerar, under de sista månaderna av andra världskriget.
Det nya vapnet visade sig så effektivt mot stridsfordon att det snabbt kom att tas i bruk under pågående andra världskriget.
Svenska försvaret följde utvecklingen av de olika raketgevären, men valde sedan att ta fram en egen variant av handhållet vapen för stridsvagnsbekämpning.
År 1948 introducerades det svenska granatgeväret m/48 Carl Gustaf.
Att eldröret är öppet baktill gör att tryckvågen vid avfyrning blir så kraftig att riskavståndet bakåt är 70 meter vid övning. Men tekniken i sig gör att vapnet är rekylfritt.
I dagsläget har granatgeväret exporterats till över 40 länder.
Ett skickligt stridspar av laddare och skytt uppges kunna avfyra upp till tio skott i minuten med Carl Gustaf. Ett effektivt vapen som i modern tappning används av Försvarsmakten än i dag.

USA:s ”bazooka” är antagligen den mest kända varianten. Men svenska granatgevär och pansarskott, som nyligen levererades till krigets Ukraina, anses höra till världens effektivaste i sitt slag.

Publicerad

Militärerna som samlats på ett skjutfält i den amerikanska delstaten Maryland var imponerade. Det var den 6 november 1918, och fysikerna Robert Goodard och Clarence Hickman hade precis demonstrerat ett rörformat raketvapen, med så låg vikt att det riggats upp med två notställ som avfyrningsramp. Och det kunde framgångsrikt avfyra explosiva projektiler med en eldkraft som normalt krävde mindre fältkanoner.

Goodards och Hickmans uppfinning representerade något helt nytt – ett bärbart vapen som fungerade enligt den rekylfria bakblåsprincipen. Men fem dagar efter demonstrationen i Maryland undertecknades vapenstilleståndet i Compiègneskogen. Första världskriget var slut, och den nya vapentypen lades på hyllan. Möjligen till förtret för Hickman, som förlorat flera fingrar i en drivmedelsexplosion under utvecklingsarbetet.

Men som bekant blev det världskrig igen, den här gången med stridsvagnar som herrar på slagfältet. Infanteriet behövde ett handhållet vapen för att bekämpa dem, och snart hade US Army tagit fram en granat med riktad sprängverkan (M10) som kunde penetrera upp till 60 millimeter tjockt pansar.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



vapen försvarsmakten teknikhistoria premium