LÅNGLÄSNING

Hjälpande handverk – från armar av metall till högteknologiska proteser

Långa perioder har teknikutvecklingen av proteser stått relativt still. Utvecklingen tog fart först efter första och andra världskriget, när behovet av proteser ökade kraftigt på grund av krigsskador. Som exempel behövde 44 500 soldater bara i Tyskland konstgjorda kroppsdelar efter första världskriget. Bilden visar en krigsskadad pojke i Tyskland 1914.
Den första kända protesen, en 3 000 år gammal konstgjord stortå.
Götz von Berlichingen med sin järnhand.
Statens Järnvägar, SJ, hade en egen protesverkstad i Nässjö från 1925. Men så var järnvägsjobb också en farlig sysselsättning. Statistik från SJ visar att 104 anställda dödades och 73 skadades under de 25 åren mellan 1856 och 1881. Två procent av de järnvägsanställda som pensionerades på grund av invaliditet 1872 till 1905 gjorde det på grund av att de tvingats amputera kroppsdelar. Bilden visar proteser tillverkade vid verkstaden 1932.
Sven Lundberg iklädd lång vit t-tröja så att hans benproteser syns. Han står stabilt och bredbent, proteserna är fastsatta i en sele runt överkroppen.
SJ:s protesverkstad startades av före detta lokeldaren Sven Lundberg. Han hade själv förlorat båda benen efter att ha blivit överkörd av ett tåg efter ett fall i april 1922. Missnöjd med de proteser han fått att använda började han tillverka sina egna, finmekaniskt begåvad som han var. Här är han avbildad med sina egentillverkade proteser år 1932.
Illustration från 1500-talet som visar ”artificiella lemmar”.
Teknikutvecklingen har gett allt fler specialproteser. År 2015 genomförde Shahrzad Kiavash, som tvingades amputera båda sina ben efter en blodförgiftning, sitt första triathlon med olika varianter av proteser tillverkade för idrottsutövare i de olika momenten.
Den högteknologiska armprotesen Luke utvecklad av Defense Advanced Research Projects Agency (Darpa).

Människan har tillverkat konstgjorda armar och ben i tusentals år. Länge var tekniken mycket enkel. Först de senaste årtiondena har det börjat hända grejer.

Publicerad

Det har kallats för världens första protes. Den nästan 3 000 år gamla konstgjorda stortån, tillverkad av trä och läder, hittades i en grav i Egypten. Den var skickligt utformad och lär ha använts väl, eftersom den visar tydliga tecken på slitage.

Kvinnan som använt den konstgjorda stortån har identifierats som dotter till en präst, och protesen användes troligen för ökad stabilitet. Tån, som går att se på Egyptiska museet i Kairo, har mängder av små hål som kan ha varit till för att fästa tån på foten.

Den allra äldsta benprotesen har hittats i en grav i italienska Capua och är tillverkad av brons, trä och metall. Det ihåliga träbenet tillhörde troligen en man som levde omkring 300 år före vår tideräkning. För att fästa benet till midjan användes läderremmar. Redan under den tidiga grekiska antiken kom också det styltliknande träbenet med en hylsa upptill för benstumpen.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



protes långläsning