Ny teknik blir snart gammal

Komikern Louis CK är upprörd. I ett klipp med den talande titeln ”Everything is amazing and nobody is happy” förklarar han varför: Människor som berättar om sina flygresor gnäller, som om det de just gjort varit en fruktansvärd upplevelse. ”Vi var tvungna att vänta i 20 minuter på att gå ombord, och sen när vi klivit på planet fick vi sitta där. På startbanan. I 40 minuter!”. Ingen, menar Louis CK, verkar tänka på miraklet i att just ha färdats genom luften i en stol. ”Tog du del i miraklet flygande? Flög du!? Flög du, din icke-bidragande nolla?!” morrar han till publiken.

Louis CK tar också upp hur människor blir otåliga när deras smarta telefoner inte är snabba nog – trots att det inte är länge sedan snurrskivornas och bakelitlurarnas tid. Eller hur personer som plötsligt har fått tillgång till höghastighetsinternet ombord på ett flygplan surar när det inte fungerar längre. Hur coolt och nyskapande något än är verkar det snabbt betraktas som en självklarhet, inte något att förundras över – utan bara något att gnälla över när det inte fungerar.

Själv tänker jag att fenomenet i vart fall inte är nytt. Kanske är det helt enkelt svårt för oss människor att förundras över det vi har i vår närhet och stöter på dagligen. Tänk dig 600 000 år tillbaka. Över savannens dammiga jord kommer en Homo erectus joggande tillbaka till sin grupp. ”Kolla!” säger hon och pekar mot en dunge träd vid horisonten, där en smal rökpelare stiger upp: ”Den där klanen på andra sidan har lärt sig behärska eldmagi!” (Hon grymtar och gestikulerar mest, men det är i alla fall andemeningen.)

Raskt ordnas en expedition för att lära sig eldens hemlighet hos grannklanen och när mörkret faller kan den lilla gruppen hominider samlas vid sin första lägereld. Maten blir godare, de slipper frysa och närgångna rovdjur håller sig borta. I ungefär två veckor är alla entusiastiska. Sedan blir elden en självklarhet och grymtningarna vid lägret betyder i stället: ”Va, är det min tur att vara eldvakt? Jag är säker på att det är Groks tur” eller ”Asjobbigt att samla nytt bränsle varenda dag ju”.

Samma fenomen tänker jag har följt många genombrott. Telegrafen kortade tiden det tog ett meddelande att nå fram till mottagaren, från veckor eller dagar, till några minuter. Men för dem som hade råd att använda sig av innovationen blev den säkert också snabbt en del av vardagen. Typ: ”Va, ska jag behöva vänta en hel kvart på att mina födelsedagsgratulationer till grevinnan Gyllensporre ska nå fram?”

För ärligt talat, vem orkar med att leva i ett ständigt storögt tillstånd över alla de fantastiska fenomen som omger oss i det moderna livet? Jag vet att det är otroligt med poliovaccin, kontaktlinser och kollektivtrafik. Men så länge de finns och funkar ägnar jag min tankekraft åt att ta itu med det som av någon anledning inte funkar.

Just nu står världen på tröskeln till flera stora teknikgenombrott. Genteknik, ai och bra mycket kraftfullare datorer kommer troligen att omforma våra samhällen de närmaste decennierna. Ändå är jag rätt säker på att även de teknikerna snart kommer upplevas som självklarheter och att någon kommer att säga: ”Alltså, min genmodifierade tama dront kom med rosa fjädrar, fast jag hade beställt ceris, sååå illa.”

Prenumerera på Ny Tekniks kostnadsfria nyhetsbrev!