Kapsylen – en korkad historia

Alarik Liedbeck såg genast Eberhard Segers kapacitet. Det fanns inte ett tekniskt problem han inte kunde lösa. Deras vägar korsades 1879 när Liedbeck återvänt från Paris, där han haft sin bas som sprängämneskonsult. Som chef för Alfred Nobels fabrik i Vinterviken hade han skaffat sig ett kunnande större än någon annans i Europa inom tillverkning av sprängämnen.

Den tjugo år yngre Eberhard Seger var däremot i början av sin bana. Att de två skulle bli kompanjoner i kapsylbranschen var minst sagt otippat. De möttes på J E Erikssons verkstäder i Stockholm, ett av landets största verkstadsföretag. Eriksson hade tillverkat alla Nobels maskiner och elektrifierat huvudstadens gatubelysning. Hans lokaler hyste även mindre företag och labb för allehanda uppfinnare. Här samlades en brokig skara ingenjörer, som Seger och Gustaf de Laval.

Segers karriär skulle bli lång och lyckosam. Han uppfann en ångturbin med dubbla skovelhjul roterande åt var sitt håll, en vibrator för sjukgymnaster och den första kompakta svenska dammsugaren för hemmet – en förbättring av en amerikansk modell.