Teknikhistoria

Gruvornas väg – från spett till robotarmar

Gruvarbetare i stendamm i Tuolluvaara gruvor i Jukkasjärvi 1941. Silikos, eller så kallad stenlunga, var förr en fruktad sjukdom i gruvorna. Foto: S VILSON/TEKNISKA MUSEET
Eldsättning, även kallat tillmakning, var i hundratals år den dominerande brytningsmetoden i Sveriges underjordsgruvor. Rekonstruktion av Tekniska museet. Foto: TRULS NORD
Konstgången, eller ”vattenkonsten”, introducerades på 1500-talet och användes på vissa håll ända in på 1900-talet. Här en konstgång vid Källfallsgruvan i Bergslagen 1899. Foto: TEKNISKA MUSEET
”Den svenska mekanikens fader”, Christopher Polhem, utvecklade flera förbättringar av gruvdriften. Porträtt från 1703. Foto: GEORG ÅKERLÖF/TEKNISKA MUSEET
Gruvarbetare vid Grängesbergsgruvan omkring 1919.
Spårbunden utlastning i Kirunagruvan, Sveriges största underjordsgruva. Foto: TEKNISKA MUSEET
Slägga och navare ersattes av pneumatiska bergborrar som ersattes av maskinella borriggar, och svenska verkstadsföretag levererade utrustningen. Här en Atlas Copco-rigg i arbete 1962. Foto: KW GULLERS

Från spett, spadar och skottkärror, till fjärrstyrda lastmaskiner och robotarmar som själva räknar ut var spränghålen ska borras. Gruvdriften har varit en hörnsten i svenskt näringsliv sedan medeltiden, men är stadd i ständig förändring.

Publicerad

”Den som icke sett Stora Kopparberget, har icke sett Sverige.” Så lyder ett talesätt som ibland brukar tillskrivas Carl von Linné, men som sannolikt var gammalt redan på hans tid. Oavsett vem som myntade uttrycket, säger det något om gruvnäringens historiska betydelse för vårt land.


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera



långläsning gruvdrift gruvor