Nyöppning för Järnvägsmuseet – 150 år av rullande teknikarv

När Teknikhistoria besöker Järnvägsmuseet i Gävle i början av maj pågår ett hektiskt byggnadsarbete. Hantverkare ilar mellan de historiska vagnar och lok som redan finns på plats och det målas och snickras på utställningens olika delar. Från entréhallen med det allra första svenska ångloket Prins August till slutstationen med X 2000 och drömmarna om framtidens järnväg.

Bland museets anställda råder en spänd förväntan inför att få möta besökarna igen, efter sju år av hårt arbete, kantat av förseningar.

– Äntligen! Jag är jättespänd inför det här, att vi äntligen ska få visa upp verksamheten för vår publik igen, säger Henrik Reuterdahl, affärsutvecklare på Järnvägsmuseet, och ler brett.

Järnvägsmuseet bildades redan 1915 i Stockholm, under en tid när järnvägen hyllades som högteknologisk och modern. Den spårburna trafiken gav nya möjligheter för resande och långväga transporter av viktiga råvaror – och kom att bli en avgörande länk i utvecklingen av Sverige som industriland. Sedan kom en tid av dalande popularitet i takt med biltrafikens och flygets intåg.

Strul med statligt renoveringsbeslut

År 1970 flyttades museet till Gävle, med huvudbyggnaden placerad strax intill järnvägsspåret och med ett lokstall längre bort på samma område. Sedan dess har tågresandet vuxit i popularitet, i takt med att kunskapen om miljö och klimat har ökat.

År 2018 blev museet en del av Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM), och i den vevan skulle den nödvändiga renoveringen inledas. Det var här strulet började.

– Med bytet av huvudman följde byte av det departement vi tillhörde och övergång från självkostnadshyra till marknadshyra. Sedan saknades det en regering när det behövdes ett beslut om den ändrade finansieringen. Och sedan kom pandemin. Själva byggprojektet beräknades ta omkring tre år, här blev det ytterligare fyra år. Så det känns fantastiskt bra att vi snart kan öppna igen, säger museichefen Robert Sjöö.

Entré med Sveriges tidigaste snabbtåg

Det första som möter besökaren är den nya, pampiga entrén, flankerad av två totalrenoverade orange X5. Den ena vagnen ska fungera som lokal för möten och konferenser, medan den andra ska vara öppen för skolbarn och familjer med egen matsäck. X5:orna ägdes ursprungligen av föreningen SKÅJ, Stockholms kultursällskap för ånga och järnväg, som hörde av sig till Järnvägsmuseet.

– De hade bevarat ett exemplar av Sveriges tidigaste snabbtåg som de undrade om vi ville ha. När vi åkte dit och tittade så visade det sig att det handlade om 72 meter tåg i lättmetall som hade stått utomhus i 33 år. Vagnarna var helt sönderslagna och det var hål i taket på flera ställen. De var verkligen inte i gott skick, men de hade i alla fall inte brunnit eller möglat, säger Henrik Reuterdahl.

Hur mycket ville SKÅJ ha för dem? undrade museet. Ingenting, blev svaret. Men hur skulle den omfattande renoveringen kunna bekostas, om museet accepterade erbjudandet? Svaret kom med beslutet om renoveringen av själva museilokalen. De två tågen blev helt enkelt en del av lokalerna med sina respektive ytor för konferens och picknick – och inkluderades i budgeten för hela ombyggnaden.

”Pinsamt för SJ”

Två år tog renoveringen, och här syns sinnet för detaljer tydligt. Tapeterna – ”SJ 60-tal grå” – har nytillverkats så som de såg ut när tågen tillverkades, teaken har renoverats varsamt, kopior av originalgardinerna har vävts och originalskyltar tagits tillvara. Och det bästa av allt för den tågintresserade är att instrumentpanelerna var i så gott skick att de kunde renoveras. Här kommer såväl barn som mötesdeltagare kunna testa hur det kändes att sitta i förarsitsen för Sveriges första snabbtåg.

– De här tågen kunde köras i 135 kilometer i timmen, så snabbt hade inga tåg kunnat köras innan. Det var också anledningen till att de blev orange, efter alla år med bruna tåg inom SJ. Det skulle fungera som en varningsfärg för personal på spåret; ”Se upp, här går det fort”, säger Henrik Reuterdahl.

Utvecklingen av X5 var ett prestigebygge för SJ, som dock visade sig ha en markant brist.

– Tågen gick inte så bra i spåren, utan vibrerade en hel del. Det var lite pinsamt för SJ. En rolig anekdot är att man försökte skyla över problemet med vibrationer genom att ta fram en särskild anti-skvimp-mugg som fungerade vid servering av drycker i första klass, säger Henrik Reuterdal och visar upp ett bevarat exemplar av originalmuggen, med vågformade sidor.

Järnvägens historia berättad steg för steg

Järnvägshistorien i museibyggnaden börjar med premiärfesten för den svenska järnvägen, med förhoppningar och glädje, men även en viss oro inför den nya tekniken. Här kommer ett enda fordon att synas – SJ:s första persontåg B 43 ”Prins August” från 1856, som i dag är världens äldsta funktionsdugliga ånglok.

Nästa rum handlar om järnvägens betydelse för transporter av personer, men främst av råvaror och gods, som den viktiga järnmalmen.

– Under den här perioden blir det väldigt påtagligt hur mycket av Sveriges historia som är sammankopplad med järnvägen. Vi vill förmedla den känslan till besökarna, en ögonöppnare om hur viktig den har varit för vår utveckling som land, säger Johanna Väpnargård från SMTM, som är projektledare för utställningarna.

Flera av fordonen har redan rullats in i utställningslokalerna. Runt om dem pågår snickeriarbete, målning och utplacering av föremål och berättelser kopplade till varje tidsepok. 

I hall två och tre ska det utmanande och ofta farliga arbetet för rallarna i järnvägens begynnelse göras synligt, jämte tågpersonalens och resenärernas villkor över tid. Här står flera av fordonen som är lite av Järnvägsmuseets stjärnor. Som Sveriges äldsta bevarade lok, Fryckstad, som byggdes 1855 av Munktells mekaniska verkstad.

– Sedan väntar en del av järnvägshistorien ingen är stolt över, men den behöver berättas. Den här hallen kallar vi för ”Hoten”, bland annat tiden under andra världskriget, då vi sålde ut delar av järnvägen till Tyskland och delar av fordonsflottan anpassades till krigstransporter, säger Robert Sjöö.

En hall fylld av svärta som även innehåller berättelser om Krylbosmällen och skandalen i Hallandsåsen.

Ankomst i framtidshopp

– Men vi vill förstås skapa lite ljus och hopp i landningen i samtiden och framtiden, säger Robert Sjöö och kliver in i den sista utställningshallen.

Här tronar ett X 2000-tåg och snickarna är i full färd med att bygga en labyrint för besökarna med information om framtidens järnväg. Hit ska järnvägsbranschen bjudas in för att ordna tillfälliga utställningar.

– Nu görs ju stora satsningar på järnvägen, det finns mycket att berätta om vad som väntar, säger Robert Sjöö.

Den 29 juni öppnar Järnvägsmuseet dörrarna för besökarna igen, både till de nya utställningarna och förstås lokstallet längre bort i Gävle där en del av nästan 350 lok och vagnar som finns i museets ägo står utställda.