FARKOSTER

Luft som bränsle: Segelflygets tysta resa från krig till klubbar

Ett vitt segelflygplan som fotograferats ovanifrån, det seglar högt över gröna ängar och skogsmark
Ett veteransegelflygplan av typen Grunau Baby närmar sig det svenska segelflygets Mekka, Ålleberg invid västgötska Falköping. Ålleberg inrättades redan 1941 och används flitigt än i dag. Där finns även Sveriges enda segelflygmuseum.
Ett flygplan lyfter från berget Wasserkruppe i Tyskland, en plats som kom att bli något av segelflygets Mekka under mellankrigstiden.
Segelflygplan under tillverkning i en tysk fabrik.
Amerikanska glidflygplanet WACO CG-4A byggdes i mer än 14 000 exemplar och var en viktig förutsättning under de allierades invasion i Normandie 1944. Glidflygplanet hade två piloter och lastade 13 soldater. Som bogserflygplan nyttjades främst Douglas DC-3 i militärversion.
I segelflygets begynnelse var Schulgleiter SG 38 det flygplan som de flesta eleverna först kom i kontakt med. Instrument saknades, farten bedömdes genom att lyssna på vindens sus i stag och vingar.
Tvåsitsiga Kranich anskaffades för segelflygutbildningen i Flygvapnet. Den var trög och tungstyrd, men uppfyllde de militära kraven. När Flygvapnet upphörde med segelflygning 1953, överfördes deras Kranich till flygklubbarna, vilka härigenom fick en nystart.
Fyra segelflygplan tillhörande Flygvapnet. Längst till vänster G 101 SG 38, därefter Se 102 Grunau Baby II, Se 103 DFS Kranich och närmast Se 104 DFS Weihe.
Alice Babs iklädd en bredbrättad hatt, sittande i cockpit till ett segelflygplan
Sångerskan och skådespelerskan Alice Babs bidrog starkt till att popularisera segelflyget, inte minst genom filmen Örnungar från 1944. Hennes roll i filmen var inte fejkad, hon var segelflygare på riktigt.
Ensitsiga övningssegelflygplanet Grunau Baby kom till flygklubbarna från Flygvapnet och kallades ibland för ”Trä-Baby” eftersom flygplanet var helt klätt med trä i stället för duk. Det luftvärdiga exemplaret på bilden är bevarat på Ållebergs Segelflygmuseum och väcker minnen hos många gamla segelflygare.
Instrumenteringen i skolsegelflygplanet Bergfalke är spartansk, med fartmätare, höjdmätare, kompass och variometer. Det senare är segelflygarens kanske viktigaste instrument. Det visar om man stiger eller sjunker. Det gula handtaget är för urkoppling av bogserlinan och det blå reglaget är för manövrering av luftbromsen.
Segelflyget väckte på sin tid uppmärksamhet i medier. Klippet från 1958 visar en ung artikelförfattare som elev i en Bergfalke med instruktören Johanesson i baksits. För Lennart Berns skulle de långsamma segelflygplanen snart bytas mot snabbare flygplan i Flygvapnet. Segelflyget var en stark rekryteringsfaktor för blivande militärflygare.
Johan Gustafsson är flerfaldig svensk världsmästare i avancerad flygning med segelflygplan. Han uppvisningar genomförs ofta till musik som harmonierar med rörelserna, som looping och roll. Hans flygplan är en polsk SZD-59 Acro.
Motorsegelflygplan har blivit allt vanligare för att erbjuda avkopplande flygupplevelser till ett billigt pris. De startar för egen motor, som stängs av på höjd för fortsatt segelflygning. På bilden en Grob G 109 från mitten av 1980-talet.
Motorsegelflygplan har blivit allt vanligare för att erbjuda avkopplande flygupplevelser till ett billigt pris. De startar för egen motor, som stängs av på höjd för fortsatt segelflygning. På bilden en Grob G 109 från mitten av 1980-talet.

Efter första världskriget förbjöds Tyskland att ha en egen flygindustri. Ett sätt att smita runt förbudet blev att tillverka flygplan utan motorer. Med det inleddes segelflygplanens historia. I Sverige stödde Flygvapnet segelflygklubbarna för att kunna handplocka skickliga piloter till militär träning.

Segelflyget har sitt ursprung i Tyskland som en indirekt konsekvens av Versaillesfördraget efter första världskriget. I fredsbestämmelserna bestämdes att Tyskland inte längre fick ha en egen flygindustri eller ett eget flygvapen. På olika sätt kringgicks emellertid de stränga kraven. Flygindustrin flyttade utomlands, bland annat till Sverige, och i det spirande segelflyget stimulerades flygintresset och många unga män utbildades till piloter.

Segelflyget utvecklades ur det tidigare i huvudsak experimentella glidflyget med pionjärer som Otto Lilienthal redan vid 1800-talets slut och bröderna Wright i början av 1900-talet. Aerodynamiken förfinades och man lärde sig att nyttja naturens krafter för att utsträcka flygningarna i både distans och höjd.

Segelflygets Mekka – berget Wasserkruppe


Prenumerera på Teknikhistoria
– 6 månader för 399 kr!


Få tillgång till allt låst innehåll på hemsidan, tidningen direkt hem i brevlådan, samt e-tidningen med tillgång till 5 års utgåvor av Teknikhistoria.


Djupdyk i vår Teknikhistoria, med särskilt fokus på Sverige och svenska innovatörer!


Börja läs i dag →

Se andra erbjudanden: teknikhistoria/prenumerera