Grafik
HMS Hajen – Sveriges första ubåt
GRAFIK. Oscar II ville sätta press på Norge för att få dem att stanna kvar i unionen. Med den militära ubåten Hajen fick kungen ett vapen som han verkligen gillade. Se grafiken som visar all teknik som svenskarna förmådde pressa in i en ubåt 1903.
Sverige var långt framme när de första militära ubåtarna tog form i början av förra seklet. Embryot till den svenska ubåtsflottan fick namnet Hajen.
Under hösten 1903 hördes ett idogt bankande, borrande och bultande från Galärvarvets docka i Stockholm. Varvsarbetarna byggde på ett nytt fartyg som de tidigare aldrig sett maken till. De arbetade efter superhemliga ritningar som var signerade med ”Gillas” av självaste kung Oscar II.
Följande år, den 16 juli 1904, gick flaggan i topp på den märkliga skapelsen. Hajen, som den döptes till, var flottans första ubåt. Under hösten utfördes allehanda prov, bland annat nedstigning till det maximala dykdjupet för den märkliga farkosten, drygt trettio meter.
Mycket arbete lades ned på att få den krånglande fotogenmotorn, som laddade batterierna till den drivande elmotorn, att fungera. Hajen var lätt att styra i undervattensläge, men på ytan gick det betydligt sämre. Efter några år tvingade rullningarna fram en ombyggnad som gjorde henne lättare att styra i ytläge.
Från början skulle Hajen skydda ostkusten mot ryssen. Men Ryssland hade sänt hela sin Östersjöflotta runt Afrika mot undergång i det pågående kriget mot Japan. Det nyinrättade svenska ubåtsvapnet var knappt ett år gammalt när krigsmolnen i stället började blåsa in över från Norge med västanvinden. Den 7 juni 1905 beslöt norska stortinget att bryta unionen med Sverige, som svarade med att dra ihop den största samlingen örlogsfartyg genom tiderna.
Hajen transporterades via Göta kanal och Trollhätte kanal till västkusten och fick uppdraget att patrullera längs den bohuslänska kusten. Samtidigt rustades hon för ett planerat anfallskrig som skulle inledas mot Kristiania från havet; ett krig som påhejades av många svenskar för att kväsa de upproriska norrbaggarna. Sveriges genom tiderna största eskader
samlades söder om Kristianiafjorden, nuvarande Oslofjorden. Man skulle anfalla sjövägen västerifrån mot Kristiania, och landvägen österifrån från Värmland.
Det var oklart vilken uppgift den oprövade Hajen, med sina tre torpeder ombord, skulle ha. Den svenska ubåten var mer ett kuriosum vid sidan av den eskader om tio pansarskepp, fem torpedkryssare, en jagare och trettio torpedbåtar som Sverige uppbådat.
De första skotten hann aldrig avlossas innan unionen fick sin fredliga upplösning i Karlstad den 26 oktober 1905. När kustflottan återvände till Göteborg lurpassade Hajen på de svenska fartygen.
Efteråt ska ubåtskaptenen stolt ha hävdat att han kunnat torpedera flera av de svenska pansarskeppen. Två år efter den fredliga unionsupplösningen beslöt riksdagen att bygga ytterligare tre ubåtar i samma storlek som Hajen. En bit in på 1910-talet var därmed den svenska ubåtsflottan ett faktum. Under första världskriget användes Hajen för utbilda nya ubåtsbesättningar. Fram till andra världskriget hade flottan anskaffat ett trettiotal ubåtar. Därefter tog ubåtsbygget fart ordentligt, såväl i stora världen som i lilla Sverige. Därute på världshaven pågick ubåtskriget för fullt och tyskarnas ”vargflockar” spred terror bland de allierades konvojer.
Här hemma levererades arton nya ubåtar till den svenska flottan under åren 1940 till 1945. Alla tillverkade av Kockums i Malmö och Karlskrona Örlogsvarv. Trots att ubåtarnas uppgift är att verka utan att synas, har de då och då dykt upp i medierna. En av de mer spektakulära händelserna inträffade tio minuter över sex på kvällen den 15 april 1943. Fram till den minuten hade den svenska ubåtsflottan varit förskonad från allvarligare haverier. Därför blev chocken desto större när den sjuttio meter långa Ulven gick på en drivande tysk mina vid en övning utanför Marstrand. Ulven tog sina trettiotre döende besättningsmän med sig till botten där hon lade sig till ro på femtio meters djup. Hajen finns fortfarande kvar, numera uppställd till beskådande i Karlskrona.
Det här är en artikel från tidningen Teknikhistoria nummer 2, 2011. Prenumerera på den här!
Gilla Ny Teknik och Teknikhistoria på Facebook
