FARKOSTER

Från traktor till monstermaskin – här är historien om bulldozern

De kraftfulla bandfordon som på svenska även benämns schaktmaskiner eller bandschaktare blev oumbärliga i lera och oländig terräng. Som Caterpillars dieselvariant på leriga åkrar i Italien 1940. Även en variant som benämns bandlastare har funnits i bruk i Sverige, men de är näst intill försvunna från den nutida marknaden.

När första världskriget bröt ut blev det amerikanska Holt Manufacturing Company som sålde och levererade de bandfordon som brittiska armén behövde för att transportera artilleripjäser på slagfältet.

Holt 75-traktor från omkring 1917–1918 utställd på en brittisk jordbruksmässa.

Först på 1930-talet uppfanns ett system med linor och vinschar som gjorde det möjligt för en förare att styra schaktblad och även en bakmonterad tjälkrok med maskinens motorkraft. Innan dess fick man ta till handkraft för att höja och sänka schaktbladet.

Cletrac bulldozer i bruk i hamnområde i Sverige på 1960-talet. Amerikanska Cletrac, the Cleveland Tractor Co, etablerades 1916 och var tidiga med olika typer av jordbruksmaskiner.

Komatsu bulldozer schaktar kol vid ett kolkraftverk i Ljubljana, Slovenien, 2017.

Ur den tidiga jordbrukstraktorn växte det fram en monstermaskin, med råstyrka och tyngd som rådde på de allra tyngsta jobben. Den gick under flera olika namn, innan den till slut fick heta ”bulldozer”.

Tommy Harnesk

Publicerad 10 mar 2023 kl 09.57

Meningarna går isär om vem som konstruerade den första riktiga bulldozern – var det en uppfinnare i Kalifornien, en bonde i Kansas, eller ”Guds affärsman” i Texas?

Den förstnämnde hette Benjamin Holt, och hade startat Holt Manufacturing Company i Stockton, Kalifornien, i slutet av 1800-talet. Bolaget byggde ångdrivna traktorer och skördetröskor, men de tunga maskinernas hjul sjönk i den mjuka åkerjorden. Holt testade att sammanbinda hjulen med ”larvfötter” av sammanlänkade stålplattor för bättre viktfördelning, men då krävdes ett svårmanövrerat styrhjul framtill.

Samtidigt hade företaget Hornsby & Sons i engelska Lincolnshire patenterat de första fungerande larvbanden, som kombinerades med en styrkoppling som fördelade kraften mellan drivhjulen på vardera sida. På så sätt kunde föraren svänga genom att bromsa det ena eller det andra bandet.

Tanken var att bandtraktorn skulle bogsera kanoner åt brittiska armén, och de soldater som fick provköra den kravlande maskinen gav den smeknamnet Caterpillar (”Larven”). Militärledningens män var dock måttligt imponerade, och det blev ingen affär.

Innovatören och affärsmannen Benjamin Holt (1849–1920).

I stället såldes patentet 1912 till Benjamin Holt, som vidareutvecklade tekniken och byggde de första bensindrivna bandtraktorerna. Två år senare utbröt första världskriget, och de brittiska generalerna insåg att man nog trots allt behövde bandfordon för att transportera tunga artilleripjäser genom västfrontens lera.

Nu fick de köpa ”caterpillar tractors” från amerikanska Holt i stället för av sina landsmän i Lincolnshire. Den första standardiserade modellen vägde åtta ton och hade 120 hästkrafter, och blev en sådan storsäljare att Holt tvingades licensiera ut delar av tillverkningen.

Efter kriget sjönk efterfrågan, och lönsamhetsproblem tvingade bolaget att gå samman med traktortillverkaren CL Best. Det nybildade företaget fick namnet Caterpillar, och är i dag världens största tillverkare av anläggningsmaskiner.

Men fortfarande hade världen inte sett den maskin vi i dag ser som synonymt med ordet bulldozer. Först 1923 satte den unge James Cummings, som drev en gård utanför staden Morrowville i Kansas, ett egentillverkat schaktblad på en ångdriven Holt-traktor. På en enda dag fyllde han igen 1,7 kilometer rörgrav, att jämföra med 200 meter per dag i genomsnitt för ett arbetslag med hästar.

Cummings patenterade redskapet under det prosaiska namnet Attachment for tractors (Redskap för traktorer), och fortsatte utveckla nya typer av jordbruks- och anläggningsutrustning. Vid sin död 1981 hade han tagit ut sammanlagt 68 patent. En kopia av James Cummings första uppfinning kan i dag beskådas i Morrowvilles stadspark.

Men Cummings schaktblad måste höjas och sänkas med handkraft, vilket var både besvärligt och farligt. På 30-talet uppfanns ett system med stållinor på trumvinschar, som lät föraren använda motorkraften till att styra såväl schaktbladet som en bakmonterad tjälkrok (”ripper”), med vilken man kunde bryta upp stenar, tjäle och trädrötter. Därmed föddes bulldozern, sådan vi känner den i nutid.

Robert Gilmour LeTourneaus motto var: “Det finns inga jobb som är för stora. Bara maskiner som är för små.”

Det nya manöversystemets uppfinnare var den framgångsrike maskintillverkaren Robert Gilmour LeTourneau i Texas, känd som ”Guds affärsman” eftersom han trots skrikande efterfrågan på anläggningsmaskiner vägrade hålla sina fabriker i gång på söndagar.

Maskintypens verkliga genombrott kom under andra världskriget, då den nya tidens krigföring gjorde att USA:s krigsmakt behövde flytta väldiga jordmassor vid byggen och reparationer av vägar och flygfält. LeTourneau Inc tog hem gigantiska försvarskontrakt, och Robert Gilmour skänkte nio tiondelar av sina enorma vinster till missionsverksamhet.

Enligt uppgift var det amerikanska soldater som först började kalla maskinen för ”bulldozer”, ett slanguttryck som på 40-talet ska ha betytt ”slagskämpe” eller ”översittare”. Ursprungligen syftade det på vita reaktionärer i USA:s sydstater, som efter inbördeskriget ville skrämma frigivna slavar från att använda sin nyvunna rösträtt. En av metoderna de använde var att dela ut ”a doze of the bull”, det vill säga prygel med en piska av tjurhud. Den djupt troende Robert Gilmour avskydde att hans maskiner kallades för det ordet, och höll till sin död fast vid beteckningen ”earth mover” (”jordflyttare”).